Diverse onsdagstankar

Jag gjorde vad jag kunde och delade öppet mina tankar inför valet. Ingen verkade bry sig om det. I Mönsterås fortsätter allt som vanligt. Jag skällde efter valet. Det hjälper förstås inte det heller. 

En kamrat menade att de dryga 18% från Mönsterås som röstade på SD i riksdagsvalet har en slags genetisk defekt som gör att de saknar förmåga att känna medlidande och medkänsla för människor utanför den närmaste familjekretsen, om ens där. Teorin skiljer något från de vanliga sociala förklaringarna om utanförskap eller okunskap. Jag vet faktiskt inte. Vi lider alla av synden på olika sätt. Känner bara sorg. Känns olustigt att vandra omkring på köpingens gator och veta att en av fem hyser inhumana åsikter på skamnivå. Vilka är ni? Ni har samma människovärde som alla andra. Men orkar jag umgås med inskränktheter personifierade? Måste jag det? Vill jag? Har jag rätt att välja mitt umgänge utan att vara självgod och arrogant?

Så här profeterade en norsk kristen kvinna 1968. "Folk från fattiga länder kommer att strömma in i Europa. De kommer också till Skandinavien och Norge. Folk kommer att ogilla att de är här och kommer att vara hårda mot dem. De kommer mer och mer bli behandlade som judarna blev innan kriget. Då är måttet för våra synder nått."

Dagen efter valet inträffade en stor jordbävning i Mellansverige. Tro inte att det var en tillfällighet. Gud ser inte med välbehag på den hårdhet som valresultatet visade prov på. Gud har skänkt Sverige fred under 200 år. Han förväntar sig att vi visar människor som inte fått uppleva detta barmhärtighet utan knot. 

Dags att dra sig tillbaka till den lilla livsvärld jag trivs bäst i, bara något mer sorgsen och desillusionerad än innan. Familj, forska, skriva. Sedan får man hjälpa vidare så gott man kan i det lilla. Jag hjälper utvisningshotade flyktingar med ömmande skäl. Hur och var tänker jag givetvis inte tala om. Men det är mitt bidrag till en mänskligare värld.

Annars blir det som sagt att jobba med sitt i det lilla. Jag har inga andra ambitioner än att umgås med familj, klara arbetet, om möjligt skriva lite och därutöver bistå där jag kan. Föredragen har jag dragit ner på och det blir bara ett par i höst som jag lovat sedan tidigare.

Den 8 oktober kl 18.00 på Mönsterås bibliotek berättar jag om det Mönsterås jag växte upp i på 60-, 70- och 80-talet. Det blir också många bilder till berättelsen. Varmt välkomna! (Arrangör: Mönsterås bibliotek)