Jag minns ett föräldramöte i Mönsterås där någon sa: ”Ja men
det kan ju Hasse och Lena ta då.” Alla mumlade bekräftande eller nickade, medan
jag tittade mig omkring för att försöka lista ut vem Hasse och Lena var, men
förgäves. Alla verkade redan känna varandra, och det kändes lite olustigt att
behöva fråga vilka de var.
Jag har också varit på frikyrkogudstjänster där det
förekommit små interna skämt från predikstolen som kanske avslutas med: ”…eller
vad säger du, Lasse, he, he!” Då fick man se sig omkring och hoppas att just
Lasse skrattade lite högre än alla andra, så att man därigenom kunde lista ut
vem Lasse var. Men det värsta var att själva skämtet var obegripligt om man
inte redan kände Lasse. Kanske visste 90 procent av kyrkobesökarna vem han var,
men de andra kände sig väl som UFO:s.
Värst är det nog i musikkretsarna. Alla i Mönsterås
förväntas liksom veta vilka Calle, Chrille, Tanna, Jolle, Owe och Per-Martin
är.
Detta fenomen gäller måhända alla mindre orter, men frågan
är om inte Mönsterås ändå utgör en extrem i detta avseende. Här finns en
exceptionell anda av gemytligt myspys som kan vara angenäm i mindre doser, men
som när det överdoseras blir exkluderande.
Mönsterås är tvivelsutan en av de där numera sällsynta
platserna i Sverige där alla ännu hälsar på varandra, och dessutom utan att
presentera sig. I en mening är det förstås positivt (i storstäderna hälsar
ingen), men avigsidan är att alla tar för givet att man känner alla. Jag hälsar
nästan dagligen på människor som jag kanske i bästa fall vagt känner igen, men
ytterst sällan kan placera eller ge ett namn.
Alla-känner-alla-gemytet fungerar
bekräftande och inkluderande för dem som kan koderna, men stänger ute alla
andra. Mönsterås måste vara lite på sin vakt så att man inte gör det svårt för
nya kommunmedborgare att komma in i samhället och olika gemenskaper.
Ja, idag blev det kanske inte
mycket till knot o de, kanske du tycker nu. Men ha det så gutt o de, så ses vi
nästa torsdag med ett betydligt vassare knot o det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar