”Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt!
Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör." (Detta bibelord
fick jag från en god vän när rädslan höll på att ta över i vårt hem och vi höll
på att anpassa oss efter människors skvaller och krav. "Ah, se där, nu tror han till och med att han har Gud på sin sida." Jo, för en kristen faller det sig naturligt, och det stödet beror inte på min gudfruktighet eller avsaknad av sådan, utan på Guds löfte och trofasthet.)
2014 blev på
ytan inget bra år, men man ska inte låta sig luras av det ytliga skeendet. Vi
märker redan nu att vi har lyckats vända det mörka till något som stärker oss,
så kanske vi med lite distans kan konstatera att all djävulskap vi mötte gjorde
oss både starkare och klokare. Jag är övertygad om det.
Memoarerna
Första halvåret
ägnade jag en del tid åt att skriva mina memoarer som jag gav ut i början av
sommaren. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle få så positiv respons,
givetvis med något givet undantag. Genom att boken kombinerar mina minnen med
Mönsterås historia så har den tagits emot väl även av dem som inte känner mig.
Jag är stolt över min bok.
Yrkesmässigt bra år
Yrkesmässigt
har året varit ett av de bättre under mina år i Mönsterås. Jag känner att jag i
mitt uppdrag får användning för min kompetens som historiker, och jag har
utvecklat flera av mina ansvarsområden. Mot bakgrund av hur mycket energi
privatlivet tagit i år, så är jag ödmjukt tacksam för att yrkesåret blev så
pass tillfredsställande. Och som vanligt är nyckeln för att nå mål och kvalitet
ett långsamt tålmodigt gnetande.
Fotbollsåret blev inte som tänkt
Mitt
fotbollsår blev inte riktigt som jag tänkt mig, och det beror inte bara på att
resultaten inte gick GIF:s väg i år. Både herrarna och damerna degraderades
till fyran respektive trean. Nej, jag hade inte möjlighet att vara med på alla
matcher som brukligt. Och jag hade så gärna velat vara med och stötta nu när
det gick lite sämre. Men av privata skäl fick jag begränsa bevakningen.
Jobbigt privat
Det är på det
privata planet som året varit besvärligt, även om vi också har haft fantastiskt mycket roligt för oss (bl.a. Göteborg och flera Ölandsturer). Kränkningar i skolan skadesköt på ett
ytterst jobbigt sätt. Vi lyckades till slut tillsammans med skolan stoppa
nästan alla kränkningar och det hade börjat stabilisera sig hemma, då vi plötsligt
råkade ut för det trauma som framför allt drabbade vårt barn hårt. Vår familj
utsattes för ett regelrätt övergrepp från både hämndgiriga privatpersoner och
socialtjänsten som inte bemödade sig om att sätta sig in i vår familjs
situation och den process vi var inne i.
Skamligt. Ett moraliskt övertramp som har påverkat oss för all framtid.
Visserligen frikändes vi direkt, men att ha utsatts för en sådan förnedring har
på ett mycket djupt plan påverkat oss. Som jag redan skrivit kommer vi emellertid
att gå starkare ur detta, men självklart kommer det också att få långtgående
följder på andra sätt.
Nu tänker jag
inte upprepa allt som har hänt. Tvärtom tänker vi lämna skeendet bakom oss. Den
ondska vi utsattes för som familj har förstås utsatt oss för ett trauma, men
också fått vissa andra följder som kommer att stärka familjen:
1. Vi
har de senaste veckorna fått ett stöd som jag aldrig i min vildaste fantasi
trodde fanns. Människor i vår omgivning, vänner, bekanta har uttryckt sitt
stöd, förtroende och medmänsklighet på ett underbart sätt. Tyvärr har vi också
mött ett par enstaka som slutat hälsa i affärer, men ni utgör bara beklämmande patetiska
undantag som får jobba lite med er själva och era attityder. Nej, vi är
överväldigade av den värme vi mött från normala människor.
2. Vi
kommer att stärka familjens integritet. Vi kommer hädanefter att hålla stenhårt
på vår okränkbarhet och vårt oberoende, både som familj och som enskilda. Ingen
ska lägga sig i våra liv, vilka vi umgås med, vilka fritidsintressen vi har och
hur vi är som föräldrar. Aldrig mer att vi kommer att acceptera att någon
försöker lägga sig i. Vi kommer hädanefter att samarbeta endast med en liten
krets som vi litar på 100 procent. Vi accepterar inte förmynderi, vare sig från
myndigheter eller privatpersoner. Det blir också viktiga värderingar att föra vidare.
3. Vi
kommer att fortsätta kämpa mot kränkningar i skolan och skriva om det, om
kränkningarna mot förmodan skulle återkomma. Mobbning ska bekämpas öppet och
inte bakom stängda dörrar. Vi låter oss inte tystas i något avseende. Tänker
vara ett lejon om någon kränker vårt barn, men samtidigt rusta vårt barn inför
framtiden och en värld som bjuder på både kärlek och elakheter.
4. Vi
kommer att försöka bli bättre på att vårda våra relationer med människor vi
tycker om, men bli tuffare mot dem som försöker lägga sig i våra liv och som
vill oss illa. Vi har rätt att slippa människor som inte vill oss väl och vi
kommer att se till att ni håller er utanför de gränser vi sätter upp, både
mentalt och fysiskt.
5. 2015
ska bli ett år då vi nästan enbart kommer att unna oss att göra saker vi vill.
Under
2015 kommer jag att ge ut min Mönsteråsdeckare.
Självklart
kommer jag att bygga upp Mönsteråsbloggen igen med Mönsteråsbilder och länkar.
Två sånger bär oss in i det nya året:
Van Morrison - Celtic New Year (Van Morrisons kombination av tjurskallig integritet och öppenhet inför livet är alltid ett föredöme, och gubben är mer relevant än någonsin.)
Morrissey - Alma Matter (Den attityd som vi kommer att stärka under kommande året. Sången brukar inte funka så bra live, men här ett utmärkt undantag som fångar textens energi fenomenalt. Så starkt.)
Med detta
önskar jag läsekretsen ett Gott Nytt År 2015!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar