30 december 2014

2014 - vi blev starkare av motståndet

”Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör." (Detta bibelord fick jag från en god vän när rädslan höll på att ta över i vårt hem och vi höll på att anpassa oss efter människors skvaller och krav. "Ah, se där, nu tror han till och med att han har Gud på sin sida." Jo, för en kristen faller det sig naturligt, och det stödet beror inte på min gudfruktighet eller avsaknad av sådan, utan på Guds löfte och trofasthet.)


2014 blev på ytan inget bra år, men man ska inte låta sig luras av det ytliga skeendet. Vi märker redan nu att vi har lyckats vända det mörka till något som stärker oss, så kanske vi med lite distans kan konstatera att all djävulskap vi mötte gjorde oss både starkare och klokare. Jag är övertygad om det.

Memoarerna
Första halvåret ägnade jag en del tid åt att skriva mina memoarer som jag gav ut i början av sommaren. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle få så positiv respons, givetvis med något givet undantag. Genom att boken kombinerar mina minnen med Mönsterås historia så har den tagits emot väl även av dem som inte känner mig. Jag är stolt över min bok.

Yrkesmässigt bra år
Yrkesmässigt har året varit ett av de bättre under mina år i Mönsterås. Jag känner att jag i mitt uppdrag får användning för min kompetens som historiker, och jag har utvecklat flera av mina ansvarsområden. Mot bakgrund av hur mycket energi privatlivet tagit i år, så är jag ödmjukt tacksam för att yrkesåret blev så pass tillfredsställande. Och som vanligt är nyckeln för att nå mål och kvalitet ett långsamt tålmodigt gnetande.

Fotbollsåret blev inte som tänkt
Mitt fotbollsår blev inte riktigt som jag tänkt mig, och det beror inte bara på att resultaten inte gick GIF:s väg i år. Både herrarna och damerna degraderades till fyran respektive trean. Nej, jag hade inte möjlighet att vara med på alla matcher som brukligt. Och jag hade så gärna velat vara med och stötta nu när det gick lite sämre. Men av privata skäl fick jag begränsa bevakningen.

Jobbigt privat
Det är på det privata planet som året varit besvärligt, även om vi också har haft fantastiskt mycket roligt för oss (bl.a. Göteborg och flera Ölandsturer). Kränkningar i skolan skadesköt på ett ytterst jobbigt sätt. Vi lyckades till slut tillsammans med skolan stoppa nästan alla kränkningar och det hade börjat stabilisera sig hemma, då vi plötsligt råkade ut för det trauma som framför allt drabbade vårt barn hårt. Vår familj utsattes för ett regelrätt övergrepp från både hämndgiriga privatpersoner och socialtjänsten som inte bemödade sig om att sätta sig in i vår familjs situation och den process vi var inne i.  Skamligt. Ett moraliskt övertramp som har påverkat oss för all framtid. Visserligen frikändes vi direkt, men att ha utsatts för en sådan förnedring har på ett mycket djupt plan påverkat oss. Som jag redan skrivit kommer vi emellertid att gå starkare ur detta, men självklart kommer det också att få långtgående följder på andra sätt.

Nu tänker jag inte upprepa allt som har hänt. Tvärtom tänker vi lämna skeendet bakom oss. Den ondska vi utsattes för som familj har förstås utsatt oss för ett trauma, men också fått vissa andra följder som kommer att stärka familjen:

1. Vi har de senaste veckorna fått ett stöd som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde fanns. Människor i vår omgivning, vänner, bekanta har uttryckt sitt stöd, förtroende och medmänsklighet på ett underbart sätt. Tyvärr har vi också mött ett par enstaka som slutat hälsa i affärer, men ni utgör bara beklämmande patetiska undantag som får jobba lite med er själva och era attityder. Nej, vi är överväldigade av den värme vi mött från normala människor.

2. Vi kommer att stärka familjens integritet. Vi kommer hädanefter att hålla stenhårt på vår okränkbarhet och vårt oberoende, både som familj och som enskilda. Ingen ska lägga sig i våra liv, vilka vi umgås med, vilka fritidsintressen vi har och hur vi är som föräldrar. Aldrig mer att vi kommer att acceptera att någon försöker lägga sig i. Vi kommer hädanefter att samarbeta endast med en liten krets som vi litar på 100 procent. Vi accepterar inte förmynderi, vare sig från myndigheter eller privatpersoner. Det blir också viktiga värderingar att föra vidare.

3. Vi kommer att fortsätta kämpa mot kränkningar i skolan och skriva om det, om kränkningarna mot förmodan skulle återkomma. Mobbning ska bekämpas öppet och inte bakom stängda dörrar. Vi låter oss inte tystas i något avseende. Tänker vara ett lejon om någon kränker vårt barn, men samtidigt rusta vårt barn inför framtiden och en värld som bjuder på både kärlek och elakheter.

4. Vi kommer att försöka bli bättre på att vårda våra relationer med människor vi tycker om, men bli tuffare mot dem som försöker lägga sig i våra liv och som vill oss illa. Vi har rätt att slippa människor som inte vill oss väl och vi kommer att se till att ni håller er utanför de gränser vi sätter upp, både mentalt och fysiskt.

5. 2015 ska bli ett år då vi nästan enbart kommer att unna oss att göra saker vi vill.

Under 2015 kommer jag att ge ut min Mönsteråsdeckare.

Självklart kommer jag att bygga upp Mönsteråsbloggen igen med Mönsteråsbilder och länkar.

Två sånger bär oss in i det nya året:

Van Morrison - Celtic New Year (Van Morrisons kombination av tjurskallig integritet och öppenhet inför livet är alltid ett föredöme, och gubben är mer relevant än någonsin.)

Morrissey - Alma Matter (Den attityd som vi kommer att stärka under kommande året. Sången brukar inte funka så bra live, men här ett utmärkt undantag som fångar textens energi fenomenalt. Så starkt.)


Med detta önskar jag läsekretsen ett Gott Nytt År 2015!

Inga kommentarer: