Ännu en natt, ännu en dag....

Ännu en natt där vårt barn drömt mardrömmar där hen jagas av Socialen som i drömmen försöker ta barnet ifrån mamma och pappa. Och ännu en dag där vi inte vet vad vi anklagades för, utan vi tvingas försöka lista ut det genom de frågor som ställdes till vårt barn. Helt rättslösa.

Igår bokades en tid på Socialen på fredag. Jag gjorde sorgset klart för dem att det inte blir några samtal om hur vi har det, förrän vi samtalat om det övergrepp vi utsattes för i måndags. Så vi förväntar oss på fredag en utomordentligt bra förklaring till den hämtning som gett vårt barn ett trauma, och som strider mot de riktlinjer Socialstyrelsen gav i ett liknande fall för ett par år sedan. Självklart ska vi också ha en ursäkt. De kan inte förvänta sig att vi har något förtroende att prata med dem efter en sådan fruktansvärd behandling och start på en relation. Men vi vet att de kommer att hänvisa till paragrafer. Dem är vi inte intresserade av. Vi vill samtala om det mänskliga planet, om hyfs, om sans, om vad som är rimligt att utsätta en familj och ett barn för, utan att först kontakta föräldrarna. 

Vi kommer inte heller att acceptera att de ska sitta där och lirka med utstuderade frågor som bara syftar till att vi ska säga något som gör att vi framställs i dålig dager eller säger något som kan vändas emot oss. Vi tänker inte sitta där och väga ord på guldvåg, anpassa röstlägen och lisma. Vi tänker inte acceptera att svara på frågor som vi tycker är kränkande. Och vi tänker inte anpassa våra känslolägen av rädsla för att det ska kunna vändas emot oss. Minsta tecken på förutfattade meningar, att vi är dåliga föräldrar eller manipulationer så lämnar vi mötet.

Om de i ett senare möte vill träffa även vårt barn så är det inte givet att vi går med på det. Hen har genom den hämtning och det förhör de utsatte barnet för, redan fått utstå tillräckligt. Hen får dessutom redan hjälp av BUP. Men om vi inte går med på det så kommer de säkert att vända det emot oss, hävda att vi inte är samarbetsvilliga etc. "Räkna med att de kommer att jäklas med er", sa en kvinna som fått sitt liv förstört av Socialen.

Vi har under dessa dagar förstått att många föräldrar är undfallande och duckar inför Socialtjänsten, även när myndigheten agerat fel. Bakom finns förstås rädslan att motstånd kan vändas emot dom och ytterst sett splittra familjen. Sverige är vad gäller omhändertagande av barn helt unikt i negativ bemärkelse för att vara en demokrati. Det går tillbaka på folkhemsepoken.

Vi har fått ett enormt stöd dessa dagar och jag vill här passa på att tacka er alla. Mer personliga tack kommer senare. Många hoppas att vi ska orka. Vi kommer att orka. Det kommer krafter man inte trodde man hade. Just nu är den största kraften helig vrede och den hämtar sin näring i kärlek och omsorg om vårt barn. Som förälder gör man allt för sitt barn. Vi har ingenting att dölja och känner oss därför i den meningen trygga. Däremot känns det förstås obehagligt då man hört så många historier där oskyldiga drabbas. Därför har vi tänkt ut hur vi ska agera utifall vi blir motarbetade. Man gör som sagt allt för sitt barn. Hen ska kunna känna sig trygg med att hen stannar hos oss, och aldrig mer utsätts för en hämtning eller kränkning från myndigheter.