Det kränkande förhöret som vårt barn utsattes för

Vi har som familj bestämt att fortsätta vara öppna. Det är ett sätt att motverka elakt skvaller och är för vårt barns bästa. Det ger en trygghet att ingen kan utsätta oss för övergrepp i smyg. Och det är vårt beslut, ingen annans. I detta inlägg kommer vi att ge några exempel från det kränkande förhör som vårt barns utsattes för när Socialen utan vår vetskap, och i strid med Socialstyrelsens regler, hämtade vårt barn på skolan och körde in barnet till Kalmar för ett regelrätt förhör.

Pressade och märkte ord

Förhöret var enligt vårt barn av det slag att hen tyckte att de pressade och märkte ord. När hen sedan har berättat för oss om frågorna, så framträder grava manipulationsförsök. Uppenbart har man använt en kognitiv intervju som är det värsta man kan utsätta ett barn för.

Stasifasoner - Kamera

För det första tvingades hen sitta framför en kamera och bli inspelad. Rena stasifasoner.

Sedan har vi då frågorna varav flera tangerar psykisk misshandel. Jag ska bara ge ett urval efter vad vårt barn har återgett, som tydligt visar hur manipulativt man agerar gentemot barn.

"Här ljuger vi inte!"

Bland det första som hade sagt var att förhörsledaren sagt "här ljuger vi inte!". Vårt barn upplevde det som ett hot, vilket det förstås kan tolkas som. 

"Varför går du så ofta till din farmor?"

Nu till en av de mer sjuka frågorna:

Soss/Polis: Varför går du så ofta till din farmor?

Barn: Hon är snäll.

Soss/Polis: Jaså, så det finns andra som inte är snälla?

Barn: Nej, det var inte så jag menade. Jag tycker bara hon är rolig att leka med.

Kommentar: Här ser vi ett exempel på värsta sortens manipulationsförsök och uppenbart också en förvriden verklighetsbild. Bara för att vårt barn ansåg att farmor är snäll, så försökte de få fram ett svar som innebar att vi som föräldrar är elaka. De hade säkert förhoppningar om att vårt barn skulle hålla en utläggning om hur hemskt det var hemma och att det var därför hen hälsade på farmor. Sjukt! Sanningen är förstås att farmor har oändligt mycket tid för sitt enda barnbarn. Därför är det så roligt där med alla spel och kurragömmor. Dessutom är farmor barnvakt från skoltidens slut tills vi kommer hem från våra arbeten. I själva verket borde vi få beröm för att vi låter vårt barn umgås med den äldre generationen. Man får vara tacksam så länge den är i livet. Barnets besök hos farmor ger även oss föräldrar lite avlastning, vilket vi behöver och gör oss till bättre föräldrar.

"...indragen i duschen..."

Vi fortsätter med ännu en kränkande fråga:

Soss/polis: Har du någon gång blivit indragen i duschen?

Barn: Eh…nej det kan jag inte minnas...

Kommentar: Plötsligt kommer en helt absurd fråga som gör att man kan undra om anmälarna är gravt hörselskadade. Röntgensyn har de uppenbarligen inte. Vi har funderat och funderat hur någon kan komma på idén att ställa en sådan fråga överhuvudtaget. Det måste ju ha legat någon typ av information i anmälan som leder fram till den frågan. Det enda vi kan komma på, men som är för ganska länge sedan, är när vårt barn en gång rusade in i duschen, tog duschen och sprutade vatten på oss när vi kom upp. Då blev det givetvis viss kalabalik på toaletten som kanske hördes in till grannarna. I övrigt så har det säkert blivit irriterat i duschen ett par gånger när mor/barn duschat där genom årens lopp, men knappast något som motiverar en anmälan. Det har då handlat om saker som svidande tvål i ögat eller liknande. Möjligheten till missförstånd är oändliga om man väljer att tolka verkligheten så.

Vi går vidare.

"Hur ser ett bråk ut hemma hos er?"

Soss/polis: Hur ser ett bråk ut hemma hos er?

Barn: Det börjar nästan alltid med att jag blir irriterad för något. Mina föräldrar säger då till mig och sedan blir jag mer irriterad och sedan hysterisk.

Kommentar: Frågan i sig kan man ställa, men enligt vårt barn var det som om de inte lät sig nöja med det svaret. Så de hade pressat, märkt ord och vänt och vridit på allt.

Bakgrunden som Socialen inte kände till eftersom man inte kontaktade oss först

Här kommer vi in på bakgrunden till alltihop. Vårt barn har nämligen alltid haft ett hett temperament där hen fastnat i skriklägen under lång tid. Dessa utbrott har förvärrats genom den mobbning hen har blivit utsatt för i skolan. I somras fick hen en stor ångest inför skolstarten. Hen blev då självdestruktiv. I utbrotten blev även vi föräldrar utsatta för aggressioner på en mycket allvarlig nivå. Det skreks också saker om oss som inte stämde, men som blev hemskt obehagliga för oss. Det kunde vara saker som ”Hjälp mamma slår ihjäl mig”, ”Hjälp, pappa sliter mig i håret”. ”Hjälp, jag är kidnappad” etc.  Allt detta utan att vi föräldrar gjort någonting. Det var inget hen rådde över. Men när detta spårade ur helt i somras så sökte vi hjälp på BUP, både akut och på sikt. Och vi fick hjälp direkt. De såg direkt sambandet mellan mobbningen i skolan och utbrotten hemma.

Socialens misstag - nu drömmer barnet mardrömmar

Om Socialen i Mönsterås hade kontaktat oss innan de hämtade barnet så hade de fått veta allt detta och den process vi nu är i. Mobbningen har så gott som försvunnit och barnet mår så sakteliga bättre hemma. Genom detta ingripande har de skadad förtroende för vuxna igen, och hen mår märkbart sämre igen och drömmer mardrömmar om hur socialen jagar för att ta barnet från sina föräldrar.

"Vad gör dina föräldrar när du får utbrott?"

Hur som helst verkade inte förhörsledaren helt nöjd med barnets berättelse om de hysteriska utbrott barnet får. De gick vidare och frågade vad vi som föräldrar gör när hen får dessa utbrott. Barnet hade då svarat att vi håller i armarna, vilket också är något som BUP har sagt att vi måste göra i det läget eftersom hen då är farlig för sig själv och oss föräldrar. Förhörsledaren hade väl förhoppningar om att få höra om hemska misshandlande föräldrar. Vi har också fått tips om att ta ut barnet från hemmet och gå en promenad, hur arg hen än är.

"Beskriv dina känslor i detalj"

En annan sak som var oerhört manipulativ, var att de hade bett barnet beskriva de känslor hen hade när hen hade fått ett gosedjur i julklapp. Vårt barn hade sedan beskrivit sina känslor när barnet öppnade paketet. Förhörsledaren hade sedan sagt: ”Just så detaljerat ska du svara på mina frågor”. Detta är ju manipulation av värsta grad. De spelade på vårt barns känslor och lockade barnet att berätta om glädjen inför ett paket, men bara för att sedan kunna locka fram något annat. Oerhört fult.

Farmor igen och upprepade frågor som skapar press

De hade också frågat om någon annan känner till det här med barnets  utbrott hemma. Barnet hade då svarat. ”Ja, farmor. De brukar ringa till henne och så kommer hon och försöker lugna ner mig.” Då hade förhörsledaren frågat vad farmor gör för att lugna ner, varvid barnet hade svarat ”hon försöker lugna ner mig genom att tala snällt.” Förhörsledaren hade sedan lämnat rummet, för att sedan återkomma och ställa samma fråga. Obegripligt, enligt vårt barn. ”Jag hade ju redan svarat”. Det är välkänt att upprepade frågor kan göra att barnet känner sig pressat att ändra sitt svar när man frågar om samma fråga.

Förnedrande sista fråga efter förhöret

Efter förhöret hade man kommit med den förnedrande frågan – "vill du stanna här hos oss eller åka hem till dina föräldrar. Om du är rädd och osäker kan du säga det." Vårt barn hade inte fattat hur man överhuvudtaget kan ställa en sådan fråga, men hade sagt….”åka hem till mamma och pappa förstås….”. Hur kan man ställa en sådan fråga till ett barn som just genomgått ett förhör och blivit hämtad från skolan utan föräldrarna och som inget hellre vill än att få åka hem. Skamligt!

Vi har alltså under lång tid kämpat för att vårt barn ska få må bra och höll på att lyckas, när socialkontoret i Mönsterås skadesköt hela den process vi var mitt uppe i. Hade de kontaktat oss föräldrar och även BUP så hade detta trauma kunnat undvikas. Men de valde att gripa in utan vårt vetande, och utsatte därmed vårt barn för en ny ångest och stress. Just som hen hade börjat må bättre. Vi saknar ord för det vi har blivit utsatta för. 


OBS: Ni föräldrar som inte vill att era barn ska läsa det här får ta eget ansvar för det. Föräldrar tar ansvar för sina barns internetnyttjande. Inte jag.
Sedan kommer det alltid att finnas människor som inte tycker att man ska skriva om sånt här. Trots att det är 2014 så är det fortfarande tabu med mobbning, att må psykiskt dåligt och trubbel med socialen. Det ska man tala tyst om. Det är olämpligt. Den som är klok har förstånd att inse att det inte borde vara mer känsligt att skriva om detta än en förkylning. Så länge det betraktas som känsligt kommer jag att skriva om det. Det är ett skydd för oss att vara öppna. Ingen ska få förstöra våra liv i smyg. Jag vet att det sitter så många där ute som har hemska upplevelser av Socialen och som har fått sina liv förstörda. Bara på ett par dagar har jag fått ta del av ett par fruktansvärda historier.