Vi bestämde oss redan från början för att inte låta oss knäckas. Vi ska fortsätta vara en stolt och stark familj. Vi tänker inte låta andra människor trampa på oss. Vi har köpt julklappar, tagit in granen, handlat julmat och bjudit in gäster. Vi tänker fira jul precis som vanligt. Och vi förstår att ett par personer hade velat ha det annorlunda.
Det finns säkert människor som i vår situation skulle börja hålla sig inomhus pga skvaller. Jag kan förstå det. På en ort som Mönsterås väger nog alltid skvaller tyngre än juridik och sanning. Men likväl - vi visar oss ute och i affärer precis som vanligt. Vi har inget att skämmas för. 9 av 10 ler och hälsar precis som vanligt. Någon enstaka blänger och vi bryr oss ärligt talat inte. Den som blänger, men inte har kurage att säga vad hjärtat är fullt av förtjänar inget annat än förakt. Det gäller särskilt dig i en specifik affär. Bete dig professionellt!
Givetvis ska man inte förtränga den traumatiska upplevelsen som vi alla utsattes för. Det finns mycket litteratur som behandlar traumatiska minnen, så vi får läsa in oss. Vreden kompletteras av andra underliga fenomen. Vårt barn drömmer mardrömmar och själv började jag idag spontant att gråta mitt inne på Citygross i Kalmar. Har inte gråtit på 10 år. Både min fru och jag har också märkt att vi inte hör vad andra människor säger runt omkring oss och att vi sitter försjunkna i andra tankar. Men i allt finns ingen apati. Vi är mer beslutsamma än någonsin och tänker fortsätta precis som vanligt med vår kamp mot kränkningar i skolan och även i övrigt för vårt barns välbefinnande.
Mest stolt är jag över vårt barn som har kämpat på så duktigt mot bakgrund av det trauma barnet utsattes för. Sedan har mitt barn och jag olika åsikter om vilket som väger tyngst - 35 p av 36 på medeltidsprovet eller att ha hamnat på high score-listan (topp 10) för ett spel som har över en miljon utövare över hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar