Pappa, jag är i Kalmar

I denna värld finns elaka människor och jag har idag tvingats konfrontera denna ondska. Vi vann och kommer att vinna igen. Vi firade med en hamburgare på Frasses och skrattade gott när vi gick hem.

"Hej Pappa, jag är i Kalmar". Jag fick ett mystiskt sms från mitt barn innan skoldagen ens var slut och tyckte det var konstigt. Jag trodde väl att hen skämtade, men hen hade lyckats smita in på en toalett och skicka detta meddelande. Senare fick jag veta att hen hade skakat av rädsla. Ett barn kidnappat från skolan av främlingar, på elaka människors tillskyndan.

Vårt barn blev idag hämtad under skoltid och inkörd till Kalmar polisstation för förhör. Någon hade anmält oss till socialen för att vårt barn skriker här hemma när henblir förbannad, och i anmälan förekom uppgifter, som om de hade varit sanna, hade varit åtalbara (vilka har vi dock inte fått veta). Nu kan ni vara lugna. Vi har givetvis inte gjort något och vårt barn var hemma igen efter ett par timmar. Men principen för att man kan slita ett barn från skolmiljön utan att vare sig meddela oss föräldrar, be oss om tillstånd eller sätta sig in i bakgrunden till vår hemsituation, är inte bara beklämmande, utan kriminellt i ordets rätta bemärkelse. Enligt Socialstyrelsen ska man alltid kontakta föräldrarna innan och dessutom få tillstånd.

Det som nu hände har förstås gett vårt barn ett nytt trauma, precis som om det inte räckte med 3 års mobbning i skolan. Vi har sedan i somras fått professionell hjälp för att hen ska få må bra igen. Det hade blivit mycket bättre, när tryggheten plötsligt slets ifrån barnet. Nu är hen i tryggheten igen, men känslan av otrygghet i skolan kommer säkert att sitta i länge. Vi har gett barnet kramar sedan hen kom hem, åkt en shoppingrunda och ätit gott på Frasses. Vi skrattade gott när vi gick hem. Allt för att hjälpa barnet att snabbt återfinna någon slags känsla av normalitet. Vi har fortsatt skratta och skoja. Livsglädje och skratt är bästa sättet att besegra mörkret. Nu när hen inte fick vara med på Luciaövningen som hen längtat så efter.

Självklart kommer vi att undersöka om det är möjligt att anmäla människor för falsk tillgivelse.

Men nu tänkte vi fira jul och ha det roligt. Och skulle barnet bli arg någon gång så har hen all rätt i världen att skrika, skrika högt och skrika högre. Eller vad säger du mitt älskade barn...låt oss gå ut och skrika lite så att kvarteret vaknar. Jag tar tenorstämman så kan väl du ta falsetten.

Socialstyrelsen riktade för ett tag sedan hård kritik mot en socialnämnd för att man hämtat barn i skolan utan att tala om det för föräldrarna i förväg. Jag citerar Socialstyrelsen:

Föräldrarna måste informeras i förväg och hur man sedan agerar får avgöras från fall till fall men att ta kontakt med barnet utan föräldrarnas godkännande eller vetskap och att hämta ut honom från lektionen inför ögonen på sina klasskamrater är inte godtagbart, enligt socialstyrelsen.

Så det lär bli anmälan till JO från vår sida. Vi föräldrar kontaktades nämligen först en timme efter att vårt barn hämtats på skolan.

Uppdatering 9/12: Jag har ni JO-anmält socialkontoret/IFO i Mönsterås kommun med anledning av att de hämtade vårt barn utan att vidtala oss föräldrar först eller söka vårt godkännande, i enlighet med Socialstyrelsens utlåtande ovan från ett fall i en annan stad. Frågan skall utredas ordentligt. Jag har också kontaktat Socialstyrelsen/IVO för en anmälan, samt skrivit till Socialnämnden i Mönsterås för vidare utredning av socialtjänstens icke godtagbara agerande. Dessutom har vi snart ett dygn efter händelsen inte fått veta några som helst detaljer om vad vi anklagades för. Tala om Kafkavärld.