En majoritet av världens främsta forskare och författare har
varit mer introverta än utåtriktade, flera med utpräglad introvert
personlighet. Vad många inte vet är att de inte skulle ha gått ut dagens
svenska skola med fullständiga betyg. Deras oförmåga att agera verbalt och utåtriktat
hade med all sannolikhet gjort att de inte klarat kriterierna för godkänt i
flera ämnen. Så sjukt fungerar det svenska skolsystemet som är totalt anpassat
efter de extroverta som under årtionden har fått sätta agendan, trots att de
utåtriktade och sociala sällan tillhör dem som får nobelpris. Undrar hur många begåvningar
och genier som den svenska skolan har stoppat.
Är hemma med min förkylning idag också, men imorgon tänkte
jag gå. Mår bäst av att arbeta.
Det finns nog dom som tror att vi redan efter en månad
skulle ha kunnat lämna det övergrepp vi som familj utsattes för i december. Dom
som tycker att jag ältar det. I själva verket har vi hanterat det både starkt
och klokt. Ett sådant trauma bleknar inte efter en månad, och vi har alla olika
sätt att bearbeta det just för att kunna gå vidare. Det finns absolut ingenting
jag ångrar i hur vi har agerat både innan övergreppet och efter. Lite
överkänslig blir man givetvis, men allt vi har gjort kan vi stå för. Är stolt över att vi agerade snabbt och bestämt genom att bevaka skolan de första dagarna. Det gav barnet den nödvändiga tryggheten. Stolt över att vi orkade fira jul som vanligt. Stolt över att vi anmälde övergreppet till IVO och hur vi hela tiden agerat föredömligt och lärt barnet att inte ta sån här skit. Och mycket annat.
Men nu när ärendet läggs ner och vi har markerat vad vi anser, så har vi gjort vad vi kan. Både för barnets och vår skull siktar vi framåt och har som sagt lärt oss en hel del både om andra människor och om hur samhället fungerar.
Men nu när ärendet läggs ner och vi har markerat vad vi anser, så har vi gjort vad vi kan. Både för barnets och vår skull siktar vi framåt och har som sagt lärt oss en hel del både om andra människor och om hur samhället fungerar.
Även om jag inte är särskilt social, så känner jag att det finns så många människor jag skulle vilja träffa bara i Mönsterås. Många av de där förbisedda som ingen ser eller möjligtvis fnyser åt eller gör sig löjliga över. Det är er jag identifierar mig med.
Nöjer mig med ett kort morgoninlägg, men återkommer kanske
ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar