Muddern och Deckarna

Monstret på Muddern. Trevligare bild än så här passar inte för Muddern.

Muddern

Har varit och rekat på Muddern inför deckaren. På kvällen var det ohyggligt mörkt, även om snön förmodligen gjorde den lite mer upplyst än vanligt. Men jag kan förstå att det inte är så många som vill vistas där efter mörkrets inbrott. Idag var jag där i dagsljus. Tidigare har jag besökt den sommartid. Underbar mystisk plats inklämd mellan civilisationerna. En gång havsvik (Elgerumsviken), sedan invallad våtmarksäng och därefter soptipp. Idag finns där en frisbeegolfbana, en pulkabacke och något slags vattenprojekt som jag aldrig har satt mig in i. Hur som helst verkar området inte vara ordentligt sanerat efter soptippsepoken.

Arbetet med deckaren går lite ryckigt, men ändå framåt. Har bestämt mig för att ta den i hamn, men det lär bli det enda skönlitterära jag gör. Det skönlitterära språket kommer inte naturligt för mig. Jag är vetenskapligt skolad och har svårt för att gestalta, skriva dialog, göra miljöbeskrivningar och få det där flytet. Efter denna bok, som nog blir ganska torftig, blir det bara historiska böcker. Jag hoppas att jag snart börjar tro mer på mitt deckarprojekt.

Deckarna

Jag följer ytterst få program på TV. Egentligen är det bara "På spåret" som jag lyckas uppbåda något som helst intresse för. Det är ett frågesportprogram av klassiskt snitt. Dessutom underhållande och suveräna programledare. Det är roligt att försöka vinna över de par som medverkar. Ibland lyckas vi med det. Men nu har jag hittat en ny serie som heter ”Deckarna”. Ett gäng deckarförfattare har flyttat in på ett halvsjaskigt värdshus. I varje avsnitt får man följa en författare och så försöker de andra komma fram till vilka motiv som driver honom/henne. Även om första avsnittet, där vi fick följa duon Anders Roslund och Börge Hellström, innehöll en del töntigheter, så var det både intressant och gripande i övrigt. Kommer definitivt att följa kommande avsnitt. Går på onsdagar, men läggs även ut på SvT play.

Finns det något tristare än att se människor laga mat på TV? Nej, knappast, men mot bakgrund av alla matlagningsprogram som visas så lär jag vara tämligen ensam om denna åsikt. Trots att programmen verkar ha en publik, så tror jag ytterst få lagar mat på det sättet. Dessvärre är det nog så att allt färre förmår laga vanlig husmanskost. Det ska vara så märkvärdigt och krångligt nu för tiden. Det märks även på skolmaten där det varje vecka är diverse grytor och beteckningar man aldrig har hört talas om, och där man undrar om barnen verkligen kan bli mätta. Vore bättre om skolorna satsade på just vanlig husmanskost. Det dög när jag var barn och vi höll oss mätta och fick energi för både skola och utelekar. Har lite svårt för när olika trender som veganism och annat av samma kaliber ska leta sig in i skolmatsalarna. Våra barn är för viktiga för att utsättas för matexperiment från nitiska matideologer.