Ännu en måndag och det finns ingen anledning att nedvärdera
måndagar. I bästa fall har man laddat med energi under helgen och kan jobba på
bra. Idag blev det i alla fall så. Den som vantrivs på sitt jobb ser det
förstås annorlunda.
Lyssnar mycket på Thåström nu. Mest för rösten och energin.
Och så har han ju gett ut en skiva med en av de mest geniala svenska LP-titlarna
någonsin – ”Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal” (1999). Älskar
att han vänder på perspektivet, både på allvar och med självironi. Kanske på
mer allvar än man kan tro. Tänker inte analysera titeln. Den som har upplevt
det vet precis vad den säger.
Imperiet - Som eld. En av Thåströms bästa kärlekssånger. Christian Falk på bas. Magisk spelning.
Thåström - Vacker död stad.
Imperiet - Innan himlen faller ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar