Fredagsmys

När jag var ungkarl var alla veckodagar lika för mig, möjligtvis med undantag för söndagar då jag ofta unnade mig lite vila, gick i kyrkan, promenerade eller satt på jobbet och fikade med Peter Danielsson. Nu för tiden värdesätter jag helgerna bättre, vilket i grund och botten handlar om att jag värdesätter familjen. Hur som helst har jag börjat tycka om fredagar. Men förr bestod fredagsmyset av historisk forskning på kontoret vid Växjö universitet.

Livet börjar så sakteliga återgå till mer normala spår. Vårt barn har slutat drömma mardrömmar, vilket känns underbart. Viktigt att vi får lugn och ro och trygghet. Att den där känslan av plötslig katastrof runt hörnet får blekna.

Det finns dom som har varnat oss för att människor kan fortsätta att jävlas med oss. Det är förstås mycket möjligt, men inget vi kommer att fästa något avseende vid i så fall. Vi tänker gå vidare. Om andra fortsätter trakassera oss så får vi väl helt enkelt polisanmäla. Någon juridisk upprättelse från IVO lär vi emellertid aldrig få, då kommunen lär inta försvarsställning och enbart tänker juridiskt. Men den moraliska skulden kommer man aldrig undan.

Ett sätt att gå framåt är att formulera några målsättningar av rolig karaktär. Det kan handla både om saker familjen gör tillsammans, men också individuellt. Det har vi gjort. Vad det blir ska jag inte skriva om idag. Men att ha roligt är ofta det bästa gensvaret.

Det var det här med bakgårdar och genvägar. Tyvärr har det varit så mulet idag att det inte ha varit någon mening att ta fram kameran. Men visar ett par äldre bakgårdar.

Bakgård mellan Sjögatan och Storgatan.

Bakgård vid Nelssons bageri där det låg förr i grannhuset till nuvarande café. 1938. Fotot taget från huset på Storgatan.

Nelssons bakgård från andra hållet. Går man ut genom porten kommer man ut på Storgatan.

Sedan kan jag inte låta bli att förundras över att Mönsterås ”bombman” har kunnat smyga omkring under flera månader och spränga laddningar, utan att någon kunnat identifiera honom. Först nu sedan han visade sig under dygnets ljusa timmar så blev han uppenbarligen igenkänd. Och varför visar man sig mitt på ljusa dagen om man håller på med så sjuka saker?

Kusligt är det förstås. Precis som alla eldsvådor som ibland flyttar med pyromanen. Sådana exempel finns även i vår bygd.

Noterar också att kommunen inte lyckats sälja tomterna där den kulturellt värdefulla Mekaniska verkstaden stod på Kuggås. Den som Länsstyrelsen och Länsmuseet tyckte skulle bevaras och som jag och flera andra också kämpade för. Inget fredagsmys i några nybyggda villor där ute inte. Men kommunen vill förstås inte erkänna att man gjorde en felbedömning. Läs mer på Barometern/OT.

Tänk om kommunen någon gång kunde erkänna att man gjort fel. Vi gör alla många fel genom livet och för egen del tillstår jag dem beredvilligt. Men inte kommunen.

Länsmuseet tyckte inte man skulle riva mekaniska verkstaden på Kuggås. De kallar verkstaden för "en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad".

På Spåret ikväll!