Jag har ofta vaknat till bättre dagar, men sällan till sämre...

Jag har ofta vaknat till betydligt bättre dagar, men sällan till sämre. Huvudvärken, magknipen och sömnbristen gör det svårt att komma igång, men självklart går jag upp och försöker få dagen att fungera. Jag smörjer in vänstra halvan av överkroppen med Voltaren. Måste ha fått en inflammation av något slag. Ont. Mirakulöst nog får man nästan alltid den kraft som behövs. Så även denna dag då jag jobbar effektivt med mina arbetsuppgifter.

Ångesten fördubblas för varje minut
På eftermiddagsrasten åker jag hem för att ge mitt barn mellanmål och se till att allt är bra. För varje minut som mitt barn kommer för sent hem från skolan fördubblas min ångest. Tänk om de djävlarna har tagit henne igen. Sannolikheten för det är låg. Förnuftsmässigt förstår jag det. Kan inte tro att de skulle göra om samma extrema misstag en gång till. Men det behövs inte mycket förrän den där lilla osäkerheten ska smyga sig in och bli bränsle för oron.

Psykosomatik
Jag har börjat få psykosomatiska symptom. Magknip, håll i magsäcken och intensifierad migrän på vänster sida, samt hjärtklappning. Det är inte särskilt konstigt. Jag är inte den som får plötsliga nervsammanbrott, så då blir det så här istället. Jag tror jag gör bäst i att inte gå in på detaljer på hur jag känner för dem som försökte förstöra våra liv. Ni är dåliga människor. Familjeterrorister. Sök hjälp för era patetiska liv.

Svårt att få utrymme för vardagssysslorna

Det gäller att få energi så att man orkar med vardagen. Sopor ska slängas, det ska tvättas, sorteras tvätt, diskas, plockas, dammsugas och lagas mat. Av stormen omkullvälta saker ska fixas. En gran ska forslas bort. Allt som tidigare var rutiner antar numera helt andra proportioner. Mitt barn tycker inte om när jag är ifrån. Det blev så efter hämtningen. Så jag har svårt att få utrymme för vardagssysslorna.

Det formas något starkare
Ändå är jag paradoxalt nog starkare nu än innan familjen utsattes för övergreppet. Just nu formas något starkare som aldrig kommer att vika ner sig och som klarar av att gå genom eld. Minsta tendens till mobbning i skolan, så kommer jag att skriva om det. Ni ska inte behöva tvivla ett ögonblick på det. Kommer alltid att stå upp för mitt barn oavsett hot.

Konsten är att låta barnet leva som vanligt. Det har vi lyckats bra med. Vi firade jul som vanligt och försöker hitta på ett och annat extra roligt som biobesök och liknande. I en mening ska det inte märkas någon skillnad, även om det kanske inte lyckas fullt ut.

Allt tas upp under fiktionens täckmantel
Igår skrev jag färdigt grovmanus till min deckare. Intrigen var inte så svår att få ihop. Men nu börjar det tunga jobbet med att få språket att lyfta. Det kräver framför allt koncentration, och gärna också inspiration. Jag har märkt att min vrede gör mig fokuserad och effektiv. Samtidigt har ingen kunnat ta ifrån mig min livsglädje.

Nej, jag är ingen skönlitterär författare, men i deckaren får jag full frihet att ta upp allt under fiktionens täckmantel. Gott så. Kanske ses vi där. Jag finner det högst sannolikt!