Vi tänker inte leverera tystnad

Den så kallade vardagen är tillbaka, och i år blev övergången lite svårare än vanligt. Det fanns en rädsla inför skolstarten. Vadå rädsla? Ja men det är väl ingen som tror att den hämtning som vårt barn utsattes för i december inte satte några spår (posttraumatisk psykologisk stress). Den nya otrygghet som infunnit sig kan vi inte trolla bort i en handvändning. Skolan har blivit en plats där oväntade hemska saker kan inträffa. Skolan är inte en trygg plats. Det är en plats där helt främmande människor kan dyka upp och tvinga vårt barn att följa med. Bara tanken på det gör mig så förbannad att jag nästan briserar. Och det är bra. Den dagen man slutar bli bestört över sådana övergrepp har man förlorat inte bara sin integritet utan sin mänsklighet.

Däremot börjar pressen hemma avta. Vi struntar numera blankt i om grannarna hör vårt barn skrika. Det är bara så typiskt svenskt att tro att andra har med det att göra. Tror det är svårt att hitta något annat land på hela planeten där familjen har så svag ställning i förhållande till samhället i övrigt. Men vi ska inte behöva leva under pressen att leverera tystnad.

Jag har funderat lite på varför Sverige sticker ut vad gäller myndigheters ingripanden i familjeangelägenheter. Sverige är ju ändå en demokrati. Men faktum är att familjen under mycket lång historisk tid har varit ett samhällsprojekt i Sverige. Vi saknar helt den familjeintegritet som är självklar i mer konservativt eller liberalt präglade demokratier som exempelvis USA, Italien och Spanien. Svenska myndigheters "lägga sig i" mentalitet betraktas där som ren kommunism och de kan inte förstå hur vi svenskar är så naiva, tafatta och dumma att vi finner oss i det.

I historisk tid lade sig både kyrkan och kronan i barnens uppfostran. Och i det socialdemokratiska folkhemmet försökte man i detalj styra hur barnen skulle tas om hand och skötas. Barnen skulle ju fostras till goda samhällsmedborgare, och de föräldrar som inte antogs kunna göra det tillräckligt bra, kunde utan vidare fråntas det ansvaret. Givetvis underlättades alla omhändertaganden av att socialkontoren i regel befolkades av vänsterradikala kvinnor som stolta byggde det socialistiska folkhemssverige utan känsla för individens rättigheter.

2015 blir det till att hålla frihetens fana högt – alltifrån yttrandefrihet till individens och familjens frihet. Vi tänker inte vika ner oss.