Sportlov och bra flyt

Sportlov betyder lugn och ro. Kan inte minnas att jag hade något snöfritt sportlov som barn. Därmed saknades behov av de kommunalt arrangerade aktiviteterna som annars var föredömligt många, även om jag ibland var med på bordtennis. Kreativa innelekar blandades med skidåkning av skiftande slag. Särskilt torgbacken, där Systembolaget och Algots tidigare låg, nyttjades flitigt. Någon barnomsorg behövdes inte eftersom de flesta mödrar var hemmafruar utan att känna sig förtryckta.

Torgbacken och Torggatan.

Effektiva dagar på jobbet. Inspirerande uppgifter nu.

Har även haft bra flyt på skrivandet hemma de senaste kvällarna. Grovmanus för deckaren är ju färdigt sedan en tid, så nu bearbetar jag språket. Mening för mening, stycke för stycke, och ibland ord för ord. Målsättningen är att läsarna ska kunna känna ett hyfsat flyt vid läsningen, så att de inte får känslan av att de läser en akademisk avhandling.

Tidsplanen ser ut ungefär så här: Om jag redigerar minst tre A4-sidor per dygn, så är jag färdig med den delen i mitten av mars. Då ska man inte lura sig själv och tro att det är färdigt. Sedan väntar flera omläsningar med lite vila emellan då det är väldigt lätt att bli blind för sin egen text. I bästa fall är detta färdigt kring månadsskiftet mars-april.

Därefter är det dags att hitta några provläsare. I vanliga fall är jag restriktiv med det, men när det gäller en deckare är det bäst att låta några skoningslösa tycka till. När det är färdigt väntar korrekturläsning, innan förlaget kan kontaktas. Huruvida boken hinner ges ut redan före sommaren är osäkert. Det beror helt på hur lång tid jag anser att den behöver vila mellan mina omläsningar.

Överskottet kommer, som jag skrev häromdagen, att gå till en organisation som kämpar mot mobbning.

Nå, ska vi då ägna oss åt våra små vardagliga göromål i dessa dagar? Bleknar inte allt det när vi ser på alla hemskheter som sker ute i världen? I en mening gör det förstås det. Jag har just sett namnen på de 21 martyrer (egyptiska kristna kopter) som IS nyligen halshögg. Ändå är det viktigare än någonsin att försöka leva som vanligt. Just det sänder ut signalen att vår relativt fria värld med våra vanliga liv är värd att värna. Man ska aldrig se ner på det vanliga civila livet. Vi ska inte skämmas för att vi lever i fred.