Vanliga dagar finns inte

Ännu en till synes helt vanlig dag. Jag vet inte. Dagarna bara passerar. Det finns inga normala eller vanliga dagar i mitt liv. Ibland blir dom bra. Oftast besvärliga. "Var dag har nog av sin egen plåga", sa Jesus. Han hade förstås rätt som vanligt. Det har varit ganska många plågor sista tiden. Man får kämpa på, bära huvudet högt och försöka upprätthålla rutiner. Hålla huvudet över ytan och hålla andan de gånger det åker under.

Det går i alla fall bra med vikten. Idag var det 107 kg. När jag började den 9 mars var det 119,6 kg. Kanske under 107 imorgon? Får vara glad så länge min metod fungerar. Det är bara att nöta på. Måste vara minst 8-9 år sedan jag var på den här viktnivån. 13 kilo till, Eller kanske 17.

Försöker få lite utrymme för skrivande på kvällen, men det lyckas bara ibland. Snart börjar dessutom fotbollssäsongen och jag sörjer att jag inte vet hur många matcher jag kan se i år. Inget jag råder över tyvärr. Känns inte som om jag råder över något alls, ärligt talat. 

Nu väntar en timmes hushållsarbete innan det ska hämtas från fritidsaktiviteter. Avslutningsvis en hälsning till alla positivister. Var rädda om er. Livet är svartare än ni tror. Svartare än en espresso.