Hård panna och Champagne

Några tuffa kvällar har det varit. Jag reder ut det, och något ska väl folk ha att prata om. För det gör dom förstås. Jag orkar inte bry mig. Låt dem hålla på. Man kan inte ens skrika för en spindel, så börjar folk stirra. Då kan man ju bara gissa hur det snackas när det viner möbler och stekpannor genom luften.

Man får med tiden en så kallad hård panna. Jag är tacksam för det. Vi med anhöriga som inte alltid mår bra möter sällan någon förståelse, vilket händelser det senaste året visat. Men vi har också rätt att finnas och tänker inte anpassa oss. Det ska inte hycklas och skämmas för. "Hur kan du skriva om det?" Därför att jag vill och anser det viktigt. "Varför har ni plockat bort alla knivar, saxar och porslinsföremål?" Därför att vi lever i en verklighet som du inte har erfarenhet av och aldrig skulle klara av att hantera.

Så livet går vidare, som det brukar heta. Bättre dagar blandas med sämre. Inget går att förutse, även om händelser i skolan gör det tio resor värre. Man får göra det varje situation kräver, även om man får mycket skit själv.

Det viktigaste är att fortsätta med allt som vanligt. Man får försöka hitta sina små oaser och aldrig ge upp sina drömmar och projekt.

Igår fick jag en flaska Champagne för att jag hjälpt en man lite med hans bokutgivning. Jag blir alltid rörd när människor visar tacksamhet. Ideell bokutgivning ligger mig varmt om hjärtat då många intressanta ämnen faller utanför de stora förläggarnas kommersiella intressen.

Ikväll ska jag följa GIF:s bortamatch mot Torsås på Twitter om någon rapporterar. Bortamatcher är något jag kan glömma de närmaste fyra- fem åren skulle jag tro.

Jag använde ordet viktplatå i förra inlägget. Det var nog fel ordval. Min vikt står stilla ett par tre dagar just nu, för att sedan minska igen. Skillnaden är att jag nu bara går ner ca 1 kg per vecka, mot tidigare 2. Det är förstås bra det också. Jag hade hunnit bli bortskämd med snabb viktnedgång.

Vad mera? Två glas vin och sockerfria kakor ikväll? Det beror inte på mig. Kanske alltså. Fredag är det i alla fall. Spelar väl för jäkulen ingen roll vilken veckodag det är.

Ulf Ekerot i Växjö, mannen, myten, legenden med Uffes källare, har avlidit. Trist. hemskt trist.