24 juni 2015

Fotbollsfeber

Det blev visst lite fotbollsfeber efter att jag skrivit att jag är trött på "laget före jaget". Inte så att jag svor i kyrkan eller trampade någon på tårna. Det är värre än så. Ifrågasätter du "laget före jaget" så utmanar du hela det grådaskiga fotbollssverige. Hela Sveriges fotbollsideologi vilar på denna devis. 

Min kritik var förstås generell och alla klubbar ska därför inte känna sig träffade. Men jag är ändå övertygad om att den ändå säger något väsentligt om svensk fotboll. Den svenska kollektivismen kan i vissa historiska lägen vara en tillgång och föda framgångar. Ungefär vart 30:e år lyckas landslaget nå långt. Och under vissa speciella magiska omständigheter kan det lyckas även lokalt, som när Fredrik Kling ledde Blomstermåla. Men för det mesta leder tänkandet till att de duktigaste, de udda, de besvärliga, de med fotbollsegon kvävs. De som gör fotbollen lite extra attraktiv.

Nej, jag hade inte GIF i speciell åtanke när jag skrev. Men visst minns jag när jag började skriva om fotboll 2009 och skrev om den sällsynta talang jag såg hos Niki. Det borde jag inte ha gjort. Genast kom kritiken. Man skulle inte lyfta fram enskilda spelare på det sättet, och i själva verket blev det bättre balans i laget utan honom, fick jag veta i någon bloggkommentar.

Nu har jag givetvis inget emot bra laganda. Men det ska vara en laganda som släpper fram de exceptionella, lirarna, dårarna. 

Det är inte heller mitt fel att GIF ligger sist i div 4. Inte heller att Blomstermåla ligger näst sist i elitfyran, Fliseryd sist i sexan och att Timmernabben inte ens har ett herrlag längre. När jag för några månader sedan lyfte den gamla idén om ett gemensamt strandalag så skrev jag att vi kanske får se derbyn i div 6 inom några år om inget görs. Ingen tog mig på allvar, och ingen kommer heller att göra det förrän vi är där. Visserligen finns det väl ännu barn- och ungdomsfotboll här och var, men en gemensam satsning på ett lag som tar sikte på div 3 skulle kanske öka intresset för fotbollen.

Jag älskar gärdsgårdsfotbollen. Det ordet klingar positivt i min mun. Så mycket idealitet. Så mycket hjärta. Så mycket engagemang. Men våga också tänka stort och nytt. 

Inga kommentarer: