Min själ frös till is den där dagen...

Nej, jag har inte glömt någonting. Tiden är på min sida. Min själ frös till is den där dagen. Gud har gett mig ett löfte om bättre dagar. Jag klamrar mig fast vid det. Kanske kan hjärtat tina. Kanske river jag en dag skyddsmurarna. Det betyder inte att saker inte ska ställas till rätta. Mönsterås kommun ska be om förlåtelse. Ett enda ord ska fram. Ett enda ord. Jag väntar och är beredd att vänta tills jag sitter på Åshaga. Ja, längre än så. Men jag kommer inte att kräva det. Bara vänta. Ni skall själva inse att ordet ska fram.

Stödet uteblir. Det kan inte kallas mänsklig värdighet att varje dag leva med risk för sitt liv. Stressen och pressen är omänsklig och skoningslös.

Min diabetes är en modest motgång i jämförelse med allt annat. Jag har gått ner 30 kg och har sockervärden bättre än de flesta utan diabetesdiagnos. Jag kan avstå det goda. Men det andra. Det finns en gräns för vad jag orkar bära. Undrar vilka partier som har vanskött landstinget de senaste åren? Ge dom aldrig mer ert förtroende.

Om det kommer in en patient med hjärtbesvär så inleds en akut undersökning. Men barn som mår dåligt kan man uppenbarligen negligera under flera månader. Likafullt. Tiden är på min sida. På vår sida.

Och vår kamp är inte er kamp.