18 juli 2015

Vargtimmen och morgonångest

Sömn betraktar jag numera som ett nödvändigt ont. Som förlorad tid. Värst är kanske de drömmar, ibland mardrömmar, som utan lov hälsar på framåt vargtimmen. Har också börjat vakna med morgonångest en del dagar, och det är inget jag är van vid att hantera. Att ligga vaken med bara tystnad och ödslighet är en mardröm i sig. Det brukar ta flera timmar innan den ger med sig. 

Nå, det finns förstås en logik bakom. Förmodar att pressen har varit för hård det senaste året med i princip bara elände. Man får försöka härda ut och kämpa, men det måste ju vända någon gång. Inte för att morgonångest är farligt, men det tar energi när den kommer krypande. Energi jag behöver till annat. Känner en stor sorg över tillvaron och kanske är det den som tar sig detta uttryck. Jag vet inte.

Jo, man kan säkert få hjälp mot detta om man har tur. Men det är tur man måste ha i svensk sjukvård. Min huvudsakliga erfarenhet är att man inte får hjälp. Tidigare i år bad jag exempelvis om hjälp mot min undersökningsfobi, vilket är den enda fobin jag har. Kan ju vara bra att bli av med den inför de provtagningar man ibland bör genomgå när man har diabetes. Det enda jag fick var en faktura för att jag uteblivit från den tid de påstod att jag fått. Är ytterst noga med tider och hade aldrig fått någon tid hemskickad. Fick visserligen fakturan makulerad, men någon ny tid har jag efter 4 månader inte sett till, trots att jag blev lovad det. I ett annat sammanhang har vi inte heller fått adekvat hjälp, utan snart väntat i över ett år, trots att vi tidigt såg och anade ungefär vad som behövdes. Förhoppningsvis får vi den hjälpen i höst. Men ett år av förlorad tid.

Nej, jag har aldrig haft några psykiska problem på riktigt. Har alltid hittat människor som betraktar världen på ungefär samma sätt. Sansat, realistisk och ganska mörkt. "Ja, men du är väl kristen. Borde du inte vara glad och positiv då?", kanske någon undrar. Tja, det är väl hurtfriska kristna som satt agendan för hur kristna bör vara kanske. Men det finns många olika sorter i vår herres hage. Som väl är söker Han även upp oss som kanske behöver honom mest. Vi som sällan ler. Kanske behöver vi  Guds kramar på ett särskilt sätt. Det var ett tag sedan sist.




Inga kommentarer: