Jag saknar min släkt. Sedan mormor och morfar somnade in i
början av 1990-talet så har det blivit allt sämre med kontakterna. Det var de
gamla som höll ihop den stora släkten. De hade 10 barn och jag har långt över
40 kusiner på den sidan. Men livets alla bekymmer har gjort det svårt för mig
att ta de initiativ som behövs för att umgås, men så när Facebook kom så trodde
jag väl att jag skulle kunna återknyta kontakten med några den vägen. Kanske
rent av bygga upp ett kusinnätverk. Men så har det inte blivit. Är bara FB-vän
med en kusin. Har frågat ett par till om de vill bli FB-vänner men inte fått
svar. De minns mig kanske inte ens. Och de jag umgicks med verkar inte ha FB.
Jag saknar mina vänner. Vi är spridda över landet och jag är
dålig på att hålla kontakt.
Jag saknar kristna vänner och mässan. Som mitt liv ser ut
kan jag sällan komma loss på söndagarna. Har funderat på att ställa in lunchen
en dag i veckan för att i alla fall kunna gå på torsdagens förmiddagsmässa.
Behöver nattvarden för att överleva.
2 kommentarer:
Hej!
Jag saknar inte släkt, men jag saknar den!
Willy
Helt rätt! Det hade försvunnit ett ord i rubriken.
Skicka en kommentar