Mönsteråsfotbollens kris - hellre Fifa 16 än vinterträning

Mönsterås GIF åkte ur division 4. Blomstermåla åkte ur Elitfyran. Fliseryd drog sig ur division 6 och Timmernabben har inget lag i seriespel. ”Ingen kris”, säger en del. Skaffa glasögon!

Man kan inte blunda hur länge som helst. Klart det är kris för fotbollen i Mönsterås kommun. När klassiska lag som Nabben och Fliseryd inte ens har representationslag och gamla storheter som BIK och GIF åker nedåt i seriesystemet likt trasiga hissar i fritt fall så blir det svårt att hitta andra mer lämpliga ord som beskriver verkligheten.

Visserligen kan man i Mönsterås hänvisa till att barn- och ungdomsverksamheten är livaktig och att Mönsterås damlag är framgångsrikt, men det suddar ändå inte bort den krisstämpel som vilar över herrfotbollen. Tvärtom. Om nu barn- och ungdomsverksamheten fungerar och vi ändå har ett fotbollslag som bara huserar i division 5, så har något gått fel. Med en tätort på drygt 6 000 invånare och en stabil bas av barn- och ungdomar borde Mönsterås spela i division 3. Se på lilla Högsby.

Orsakerna till denna kris kan sökas i både generella trender och i lokala förhållanden. Det är förstås ingen slump att det går dåligt för alla av kommunens lag samtidigt.

Jag är inte så insatt i hur det ser ut för landet i stort, men förmodar att fotbollen får allt svårare att konkurrera med mer ”bekväma” fritidssysselsättningar där man slipper obehag, slipper svett, slipper blåmärken och lårkakor, slipper de dystra mörka vinterkvällarna i januari. Då hjälper inte ens en konstgräsplan. Först drabbas de minsta föreningarna på landsbygden, men till slut drabbas även de medelstora.

Högsby är ändå ett bevis på att man kan gå emot den allmänna trenden. Men fotboll är inte det som gäller just nu i Mönsterås. Jag tror det bottnar i tre lokala faktorer:

1. Framgång föder framgång. Utan framgångar väljer de flesta andra aktiviteter som inte kräver att man befinner sig utomhus en kulen vinterdag i slutet av januari. Betydligt skönare att stå med en innebandyklubba i en uppvärmd gympahall. Och ännu mer bekvämt att sitta framför datorn och spela Fifa 16.

2. Glapp mellan föreningens olika delar. Dels finns ett glapp mellan barn- och ungdomsverksamheten och seniorfotbollen. För många försvinner under resans gång. Dels verkar det finnas glapp mellan styrelse, ledare och spelare. Om en styrelse sänder ut signalen att nu ska vi satsa, men sedan inget sker, så står spelarna där sedan och får bära hundhuvudet för de dåliga resultaten. Kommunikationen måste fungera och man måste vara överens om på vilken nivå satsningarna skall vara.

3. Föreningens kultur. Om en förening präglas för mycket av konflikter så blir den inte attraktiv. Eller kanske snarare – om en förening inte har en förmåga att lösa konflikter stöter den bort människor. Jag väljer medvetet ordet människor istället för spelare. 

I Mönsterås som ort finns en stark konsensuskultur, vilket paradoxalt nog kan göra det svårare att hantera de olika meningar som alltid uppstår i idrottsföreningar. Mönsterås GIF måste verkligen jobba på att få till en bra kamratskap som ändå har högt i tak och där tränarens auktoritet bibehålls. Föreningar består av ofullkomliga människor och man måste lära sig att försonas innan man har fastnat i destruktiva låsta positioner.

Jag har under flera års tid förespråkat att bygdens lag skulle gå samman och bilda någon slags Stranda FF. Ytterst få verkar vara intresserade av det. Men nu har verkligheten kommit ifatt. Ändå kommer det inte att ske än på några år. Så länge man har en hyfsat fungerande barn- och ungdomsverksamhet så blir det inget. Det är Mönsterås som måste ta initiativet. Under tiden får man försöka med konstgjord andning och hoppas på den där framgången.

En strategi är att försöka locka spelare genom en renommerad tränare. Så gör nu Mönsterås. Med Kent Niklasson som tränare kan man kanske skjuta de nödvändiga sammanslagningarna några år på framtiden. Om nu Blomstermåla, Timmernabben och Fliseryd har några fotbollssektioner kvar då, vill säga.

Likväl får jag säga att jag är lite imponerad att man lyckades knyta Niklasson till klubben. Bättre tränare kan man absolut inte få på denna nivån. Men division 5 kommer ändå att bli en tuff utmaning för Mönsterås. Med lag som Alstermo och Nickebo måste laget hålla hög klass för att genast ta sig tillbaka till fyran.

Själv då? Tja, mitt GIF-hjärta fortsätter slå. Hoppas kunna bevaka laget ännu bättre nästa år. Fifa 16 är inget för mig.