Fördelen med att ha ett etablerat förlag i ryggen, förutom
de rent ekonomiska aspekterna, är att man får en förlagsredaktör som styr upp
bokens innehåll, bidrar till strykningar och ändringar av olika slag. Ibland
kan det uppenbarligen bli bryska förändringar i både intrig och
karaktärsgestaltningar. Ibland stora strykningar av scener och hela kapitel. Givetvis får man också en gedigen korrekturläsning.
Huruvida man ser det som en verklig fördel beror väl på hur man värderar sin egen frihet.
Slutprodukten är alltså en hybrid av författarens och förlagets arbete. Hur
mycket av författarens originalmanus som finns i det som sedan hamnar i
bokhandeln varierar. Vi läsare ska förstås inte känna till detta spel som
föregår utgivningen.
Vi som ger ut själva på ”print-on-demand-förlag” får stå för
innehållet helt själva. Jag får hjälp med att utforma själva bokens utseende,
men innehållet får jag ta helt eget ansvar för. Jag har ingen förlagsredaktör
som hjälper mig att få ordning på bokens innehåll. Ingen som säger stryk det där, byt plats på det, ändra på den karaktären etc.
Därför blir det orättvist om man ska jämföra professionellt
utgivna deckare med oss amatörer som ger ut privat. Det är inte alltid en
skillnad i talang, utan en skillnad i resurser.
Jag har den senaste tiden läst några deckare utgivna på
amatörbasis, och jag kan ärligt säga att de inte är bättre än min. I alla fall
inte bättre språkmässigt. Man ser direkt att det hade behövts en klåfingrig
förlagsredaktör. Språket är ofta slarvigt och man ser att det saknas flyt.
Ändå måste jag få uttrycka min beundran för dessa idealister
som ändå ger ut sina alster. Visserligen saknar
böckerna i regel språkliga kvaliteter, men å andra sidan är de skrivna i full
frihet utan förlag som lägger sig i. Därför blir de ändå intressanta som
tidsdokument.
Vi som ger ut själva är vår tids litterära punkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar