18 november 2015

Vår tids litterära punkare...

Jag ska berätta något om skillnaden mellan att ge ut böcker själv och att ge ut på ”riktigt” förlag. En simpel men relevant jämförelse - Tänk dig ett rockband som spelat in en egen kassett i källaren och jämför med en skiva inspelad i EMI:s studio. Ungefär så.

Fördelen med att ha ett etablerat förlag i ryggen, förutom de rent ekonomiska aspekterna, är att man får en förlagsredaktör som styr upp bokens innehåll, bidrar till strykningar och ändringar av olika slag. Ibland kan det uppenbarligen bli bryska förändringar i både intrig och karaktärsgestaltningar. Ibland stora strykningar av scener och hela kapitel. Givetvis får man också en gedigen korrekturläsning. Huruvida man ser det som en verklig fördel beror väl på hur man värderar sin egen frihet.
Slutprodukten är alltså en hybrid av författarens och förlagets arbete. Hur mycket av författarens originalmanus som finns i det som sedan hamnar i bokhandeln varierar. Vi läsare ska förstås inte känna till detta spel som föregår utgivningen.
Vi som ger ut själva på ”print-on-demand-förlag” får stå för innehållet helt själva. Jag får hjälp med att utforma själva bokens utseende, men innehållet får jag ta helt eget ansvar för. Jag har ingen förlagsredaktör som hjälper mig att få ordning på bokens innehåll. Ingen som säger stryk det där, byt plats på det, ändra på den karaktären etc.

Därför blir det orättvist om man ska jämföra professionellt utgivna deckare med oss amatörer som ger ut privat. Det är inte alltid en skillnad i talang, utan en skillnad i resurser.
Jag har den senaste tiden läst några deckare utgivna på amatörbasis, och jag kan ärligt säga att de inte är bättre än min. I alla fall inte bättre språkmässigt. Man ser direkt att det hade behövts en klåfingrig förlagsredaktör. Språket är ofta slarvigt och man ser att det saknas flyt.

Ändå måste jag få uttrycka min beundran för dessa idealister som ändå ger ut sina alster. Visserligen saknar böckerna i regel språkliga kvaliteter, men å andra sidan är de skrivna i full frihet utan förlag som lägger sig i. Därför blir de ändå intressanta som tidsdokument.
Vi som ger ut själva är vår tids litterära punkare.

Inga kommentarer: