1. Har precis avslutat Muddern. En härlig läsupplevelse med både skratt spänning. Extra roligt när handlingen utspelar sig i välkända trakter naturligtvis. Jag uppskattar verkligen dina miljöbeskrivningar och de inre monologer som formar fina personporträtt. Hoppas du nu inte gör allvar av pratet om att inte skriva skönlitteratur framöver. Ser redan fram mot nästa historia med den sympatiske huvudpersonen.
2. Jag har läst både sämre och tråkigare böcker.
3. Jag är helt fascinerad av ditt
sätt att skriva. Jättekul att som född och uppvuxen i Mönsterås känna igen de
olika miljöerna och vissa människor.
4. Jag
har sträckläst Muddern, en osannolik men också pricksäker story! Mycket
personlig. Hade väldigt roligt, igenkänningsfaktorn var hela tiden skyhög! Man
känner verkligen att man befinner sig i Mönsterås. Stämningen pendlar mellan
melankoli och burlesk med en del invecklad mystik. Ett litet uns väl inlindat
stick av tåtramperi också... Det gjorde du bra, Jonny Nilsson! Kultstämpel på
den!
De som föredrar stilistiska mästerverk kan hitta oräkneliga sådana på bibblan.
De som föredrar stilistiska mästerverk kan hitta oräkneliga sådana på bibblan.
5. Tack
Jonny Nilsson för en nästan sömnlös natt !!!! Det var näst intill omöjligt att
lägga ifrån sig boken. Du säger att det här inte var din grej. Jag tycker att
du har helt fel. Hur ofta läser man en spännande, bra deckare där huvudpersonen
besöker byggnader och platser som man som läsare så väl känner igen? Bara en sådan
sak i sig gör ju boken klockren för en Mönsteråsare. Att författaren är
Historiker gör ju boken dessutom väldigt lärorik, inte bara för en yngre
generation, utan även för folk i min egen ålder. Trots att man är uppväxt i
M-ås så finns det ju mycket gammalt man inte känner till. Jag älskar din humor
och ditt klockrena sätt att beskriva " Byhåle " och även mentaliteten
som råder här på olika sätt. Jag tycker att boken är kanonbra och har allt. Det
tror jag nog att man skulle tycka oavsett varifrån man kommer men självklart
blir den ju mer rolig om man är Mönsteråsare. Även om man mot slutet av sista
sidan börjar ana vartåt det lutar så gör sista meningen att man slår ihop boken
med ett flin på läpparna. Tack för ännu en underbar bok Jonny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar