Attitydproblem inom BUP

Jag har tidigare belyst hur okänsligt Socialtjänsten arbetar gentemot familjer i Mönsterås, men däremot berömt BUP som i högre grad samarbetar med föräldrar än misstänkliggör. Nu har det emellertid kommit till min kännedom att även BUP emellanåt agerar klandervärt med manipulationer och insinuanta frågor. Personen som hörde av sig till mig vill att jag skriver om händelsen.

Ett barn gick regelbundet till BUP för att få stöd inför olika utmaningar i vardagslivet. Föräldrarna är seriösa, vänliga och ansvarstagande på alla sätt. Barnets problem bottnar i helt andra faktorer än problem i hemmet.

Vad gjorde då BUP? Man agerade ungefär som Socialtjänsten skulle ha agerat. Istället för att konkret hjälpa barnet med det som hade behövts så försökte psykologen först bygga upp ett förtroende hos barnet, vilket sedan missbrukades för att misstänkliggöra föräldrarna och hitta fel i hemförhållanden. Problem som inte fanns. När psykologen trodde att förtroendet var vunnet kom alla de manipulativa frågorna om problem i hemmet och om barnet varit med om saker som barn inte ska behöva vara med om etc. Frågor som sårade både barnet och de stackars kämpande föräldrarna.

”Vi trodde att vi kämpade mot samma mål, men BUP verkade bara ha som målsättning att leta fel i hemmet och hos oss föräldrar”, säger en av de ledsna föräldrarna.

Vad ska man säga? När man som förälder söker hjälp och möts av misstro och där man dessutom försöker spela på barnets förtroende så är det mycket illa. Förskräckligt! Ingen blev hjälpt av den situationen.

Vi har tyvärr själva mött den här varianten vid ett tillfälle och begärde direkt att få byta psykolog till någon som samarbetar och inte misstror eller manipulerar. Viktigt med föräldramakt inom barn- och ungdomspsykiatrin. Annars kan det leda till att föräldrar inte vågar söka hjälp. Föräldrar kan sällan bevisa sin oskuld och ska inte heller behöva göra det. Så ta inte skit. Visa integritet. Våga tro att du är en bra förälder och stå upp för det. Om någon frågar: "Är du så himla bra förälder som du säger?", så svarar man bara: "Ja, det är jag."

"Ja, men är man en bra förälder så finns det väl inget att vara rädd för", kanske någon säger. Så enkelt är det tyvärr inte. Vi befinner oss på gungfly där det ibland drivs rena häxprocesser mot föräldrar utifrån flumpsykologiska tolkningar. Jag har full förståelse för att föräldrar blir rädda hur bra de än är. I den här världen tillämpas ofta någon slags omvänd bevisbörda alá Kafka.

Barn- och ungdomspsykiatrin lider idag av en enorm resursbrist. Att det dessutom finns företrädare som har uppenbara attitydproblem gentemot de familjer de är satta att hjälpa, gör läget än värre. Dessbättre tror jag att det som inom socialtjänsten är en "kultur" är inom BUP ett undantag. Jag hoppas i alla fall det.