Skönlitteratur med handling i Mönsterås

När jag gav ut min ”deckare” Muddern trodde jag för ett ögonblick att det var den första skönlitterära bok där handlingen utspelade sig i Mönsterås. Men så kom jag att tänka på Ulf Beckers charmiga bok ”Snömos” som utkom 2013, låt vara att den inte kom som pappersbok, utan som e-bok. (Poesi får inte vara med i detta tankeexperiment)

Nu finns det emellertid ytterligare en bok där författaren låter delar av handlingen utspela sig i den gamla köpingen – ”Frestarens försåt” av pseudonymen Carl Jacob Trehörning, utgiven 1945 på Natur och Kultur.

Jag sökte över hela Internet för att om möjligt hitta boken, men fann efter vissa besvär bara ett enda exemplar på Bokbörsen som inhandlades för blygsamma 25 kr. Eftersom boken förefaller vara relativt sällsynt är den förmodligen värd mycket mer. Det förunderliga är att titeln varken återfanns i hembygdsföreningens gömmor eller på biblioteket, trots att den ska finnas på båda platserna. Kanske har jag letat för dåligt.

Vem döljer sig då bakom Carl Jacob Trehörning? Jo, Mönsteråssonen Carl Jacob Cederlund, född i Mönsterås 1903, avliden i Stockholm 1975. Släkten Cederlund är i Mönsterås mest känd för affären Cederlunds mitt på Storgatan och Carl Jacob var son till den förste affärsinnehavaren där, för att sedermera bli advokat i Stockholm. Cederlund hade ett stort kulturellt och historiskt intresse och var sedan 1954 hedersledamot i Stranda hembygdsförening.

Första delen av Frestarens försåt handlar om en ung mans resa och möte med i första hand den arabiska världen. Det är en i grunden spännande historia, även om denna del säkert delvis kan uppfattas som tung för en modern läsare, då den är ganska filosofisk med återkommande hänvisningar till grekiska och arabiska filosofer och litterära verk. Händelseutvecklingen vävs onekligen fint ihop med filosofernas resonemang. Författaren ger här uttryck för en för tiden fördomsfri syn på den arabiska kulturen.

I den andra delen förflyttas vi bakåt i tiden till den unge mannens uppväxt på en ort som inte nämns vid namn, men som utan tvivel är Mönsterås. Flera av sekelskiftets centralgestalter i Mönsterås figurerar lätt omgjorda, i första hand människor som ingick i köpmannaaristokratin. Här omnämns också den nya järnvägen och en kvinna som sov i 38 år (i verkligheten var det 32 år).

Någon egentlig uppgörelse med den borgerliga krets författaren kom ifrån är det väl inte, även om det inte saknas humor och ironi. Storgatan och den tidens borgerliga livsstil skildras utmärkt och man får en bra känsla för köpingens atmosfär. Denna del av boken är betydligt mer lättillgänglig.

Med tiden ska jag försöka identifiera de personer som omnämns. Här finns bland annat en konsul som på ålderns höst tar livet av sig med en liten pistol. Konsul Rosén får jag förmoda. Men enligt dödsbeviset dog han av lunginflammation. Vad var sanning i detta?

Hur som helst var boken en trevlig bekantskap med en kombination av filosofiska resonemang och humor. Författarens idé svävar jag nog trots allt i viss okunnighet om, men här finns vissa filosofiska insikter om att stå över tidens nycker som är tilltalande. Allt landar i någon slags jordnära verklighet. I ungdomen finns vissa chanser att bryta med tidigare generationers livsstil, men det bästa verkar ändå vara att nöja sig med det mest praktiska.