Har nu samlat på mig mer information och det visar sig att både BUP och Socialen systematiskt får lära sig misstänksamhetens strategi och går bakom ryggen på föräldrar. Det är en ytterst medveten strategi som tillämpas där de först försöker vinna barnets förtroende så att barnet skall öppna upp sig och berätta....vad de nu tror att barnet ska berätta. Under tiden tror de stackars föräldrarna att barnet går hos en kurator för att få stöd. Syftet är egentligen att försöka avslöja oegentligheter i hemmet. Givetvis finns det barn som far illa på riktigt, men detta tillämpas alltså också på familjer där föräldrarna är fullständigt oskyldiga. Och det drivs ibland till rena häxprocesserna. Tjänstemännen har full frihet och fullt tolkningsföreträde. Minsta lilla rörelse eller blick tolkas och sätts in i en färdig tolkningsmall.
Det senaste jag hörde var en utredare/psykolog som hade tagit en docka och visat framför barnet, samtidigt som psykologen hade tagit en vass penna och börjat hugga mot dockan. Sedan hade psykologen frågat det vettskrämda barnet - "är detta något du upplevt i hemmet?"
Det här är förstås ingenting annat än psykisk misshandel av det stackars barnet och borde anmälas. Problemet är att en anmälan förmodligen inte skulle leda till någonting, då detta är kutym.
Under tiden som psykologen letar efter missförhållanden som oftast inte finns, förlorar barnet och familjen tid, tid som hade behövts till konkreta hjälpinsatser.
Bakom alla de övergrepp som föräldrar utsätts för ligger en idé om att barnen tillhör staten och att vi föräldrar endast är tillfälliga vårdnadshavare på nåder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar