Dessa influensor. Vaccinerade mig i höstas. Till vilken
nytta? Nu ligger jag här ändå med influensa. Min dotter blev också sjuk trots
vaccination. Något annat än influensa kan det knappast vara – plötsligt påkommande
hosta, feber, huvudvärk och värk i leder. Därtill feber som kommer och går. När
man känner frossbrytningarna börja. Sedan svettningarna när medicinen tar ner
temperaturen. Det är bara att vänta ut bättre dagar. Har inte ens orkat jobba
med mina historiska projekt idag, trots att jag har parkerat den bärbara datorn
i sängen.
Läser om en familj/släkt som hämnats på socialtjänsten med
diverse våld och bränder. Så oerhört klantigt. Det är just så man inte ska bete
sig. Inte för att jag tycker synd om
socialtanten (jag tvivlar inte ett ögonblick på att hon utan grund har förstört
deras liv), men våld är aldrig ett alternativ i det läget. Det finns betydligt
mer sofistikerade metoder för att sätta dem på plats inom lagens råmärken.
Känner mig arbetsmässigt stressad. Måste bli färdig med ett föredrag nästa vecka om jag ska ha en chans att öva in det till den 15 mars. Även om jag sjukskriver mig imorgon, så hoppas jag kunna jobba från sängen.
Orkade i alla fall se mig igenom en dokumentär om Ted
Gärdestad. En av få så kallade popartister i den lättsamma genren som jag
tycker om. Bröderna Gärdestad hade en seriös och melankolisk ton i många
sånger. Jag vidhåller att Ted var ett melodiskt geni med perfekt
fraseringsförmåga.
Hans dotter, Sara, hittade några demos efter sin far och
sjöng in dem. Nästan kusligt hur hon i allt fångar sin fars sätt att sjunga.
Och visst känner man igen Teds harmonier.
1 kommentar:
Visst är sången och sångerskan fin/Bengt
Skicka en kommentar