Den trevliga damen på OK/Q8 strålade av glädje. Det värmde onekligen lite i själen och för en sekund drabbades jag av den kaxighet som bara en allvarlig, torr historiker kan erfara när han inser att han kan få människor att skratta. Tackar min lyckliga stjärna att boken kom i en så liten upplaga att jag slipper märkvärdiga recensenter. Jag har ju lovat att aldrig mer skriva en deckare, men bara för att retas kanske jag gör det.
Nå, jag ska i alla fall aldrig ge mig på att skriva poesi. Inte för att jag tycker illa om genren. Nej då. Jag läser med stor behållning både Pär Lagerkvist och Fredrik Kling. Och allra helst Karlfeldt. Men en poet bör kunna förmedla känslor - antingen ödmjukt eller med ursinne. Poeter är ytterst sällan logiska vetenskapsteoretiker.
Det är en ny bok på gång från en författare bosatt i Mönsterås. Boken heter "Kamrat.357" och är skriven av Henrik Wennesund. Ingen jag känner, men givetvis intressant. Boksläpp på biblioteket 24 maj. Ska försöka ta mig dit.
Dröm nu mardrömmar om min kommande diktsamling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar