Lite glad ibland...

”Lycka är jävligt överskattat. Man får vara nöjd om man är lite glad ibland.” Ja, så lyder ett av de mera klassiska citaten från Gunvald Larsson (Persbrandt) i Beck. Lite smått cyniskt kanske, men ändå så sant. Något som Marcus Birro kanske borde lära sig.

Nu tycker Marcus Birro synd om sig själv och alla som sympatiserar med det där partiet med rötterna i nazismen. Igen. Ett jäkla gnäll hur förföljda de är. Snälla nån. Man får väl stå för sin åsikt och lära sig ta skiten. Om jag bara kunde komma på hur jag ska slippa se hans patetiska inlägg poppa upp hela tiden på Facebook. Jag följer ju inte honom. Ska man gnälla ska det vara anständigt och faktabaserat.

Att skriva om skola och barnpsykiatri väcker alltid ett visst rabalder, precis som om vi skulle behöva skämmas för något. Förunderligt hur just dessa teman ännu är något som präglas av skam. Självklart vore det kanske mer optimalt att bo i ett ensamt hus på landet, men vem orkar bry sig om grannarna knackar i väggen. Skrik tar inte slut förrän det går över. Punkt. Skrik är inte farligt. Tystnad andas kuvad. Idag träffade vi en medicinsk sköterska och hon gjorde något så ovanligt som att myndigförklara oss föräldrar. Känns bra och vi ser framtiden an med tillförsikt.

Fredag igen. Förra fredagen träffade jag en gammal barndomsvän. Kul!

Snart blir det minigolfpremiär. Min kusin har fortfarande banrekordet på Nynäs. Hennes kusin kommer inte att slå det.

Har nått övre gränsen för vad jag får väga, så nu kör jag lite tuffare linje igen en månad så att det inte skenar iväg åt fel håll. Gick ju ner 35 kilo och även om det bara handlar om några usla kilon upp så gäller det att stoppa i tid. Jag vet ju hur man gör, så det blir inga problem. Nedan några foton från min senaste promenad vid Kaninbacken vid mitt gamla barndomshem.