På klassåterträff...

1986 var jag rockstjärna.

Igår var jag på något så sällsynt som en klassåterträff med mina gymnasieskolkamrater. Jag är ju inte mycket för de små sociala sammanhangen där jag ofta känner mig obekväm hur trevligt sällskapet än är, men träffen blev över förväntan. Av principiella skäl brukar jag inte berätta vad som händer på klassåterträffar, då det är internt. Det som händer på en klassåterträff stannar på klassåterträffen. Men den innehöll det mesta - bowling, besök på skolan, mat och dryck och så givetvis spännande återblickar och intressanta samtal. Lägg därtill en del högoktanig dramatik med ett alarm som gick igång.

Den här klassåterträffen kändes helt riskfri. Trivdes bra på Södertornskolan (nu Oscarsgymnasiet). De åren blev ett rejält lyft jämfört med den oinspirerande mobbarinstitutionen som gick under namnet Parkskolan. Inte för att vi kanske var en sammansvetsad klass med en påtaglig gemenskap. Klassen hade däremot en fin bredd med stor respekt för alla våra olikheter. Man fick va som man va helt enkelt.

Det var i Oskarshamn jag fick ett par vänner för livet.

Förutom återblickar så erbjuder ju klassåterträffar två spännande moment - 1. Vad blev det av alla? 2. Hur har utseendet förändrats? Ibland är svaren förutsägbara, men ibland blir man förvånad. Särskilt roligt blir det när den som man knappt lade märke till för 30 år sedan numera var lokalens klarast lysande stjärna. Det är kanske det som kallas rättvisa. 

Själv då? Skötte mig väl hyfsat mot bakgrund av att jag lider av en lättare variant av social...kanske inte fobi, men...äh...jag är introvert helt enkelt. Hur som helst var det en trevlig afton, även om jag saknade ett par av dem jag hade sett fram emot att träffa.