Positiva överraskningar...

Medan jag försöker tänka ut ett koncept för Mönsteråsbloggen.2 så fortsätter det mesta som vanligt.

Idag blev det två föredrag. Jag hade dubbelbokat, men turligt nog var det olika tider på dagen. Har känt mig i bra föreläsningsform i år. När jag får tid att förbereda mig och tryggheten infinner sig, blir det också lättare att lämna manuskriptet emellanåt. En god vän liknade en gång ett föredrag vid en show, ett teaterspel. En annan sa att det var som rock´n roll. Nå, jag vet inte. Inte hårdrock i alla fall. Ett föredrag mår alltid bäst av nyanser och så en portion humor som lättar upp i de tyngre partierna. Hellre Smiths än Iron Maiden alltså.

Funderar på om jag skulle försöka utforska lite ny musik. Någon för mig ny genre alltså. Pop, rock, folkmusik och klassisk gitarr kan jag ganska väl. Jazz är för avancerat om den inte ligger i gränslandet till popen, som David Sylvian. Klassisk musik ger mig sällan rysningar, men jag misstänker att det finns mycket att upptäcka där. Saknar positiva musikaliska överraskningar.

Det finns mycket man kan notera inom musikens värld. Många klagar på att det inte görs bra melodier längre. Det kan jag väl delvis instämma i. Fokus ligger inte på det melodiösa i mycket av dagens musik. Man får leta länge och gräva djupare. Särskilt sorgligt är att man allt mer sällan hör riktigt bra gitarrslingor inom popmusiken. Inte för att alla behöver leka Johnny Marr, men varför denna totala brist på strängkreativitet.

I samband med den där gymnasieklassåterträffen jag bevistade kom jag att tänka på en av de få triumfer jag fick uppleva inom idrotten. Gymnastikmagister Flensburg hade väl gett upp hoppet om mig. Men så kom dagen för orienteringstävlingen. Plötsligt var det ingen bolljä-el som skulle in i något nät. Ingen ondskefull bock som skulle hoppas över. Inga redskap man skulle hänga upp och ner i med livet som insats. Bara följa karta och kompass och springa. Hur enkelt som helst. Lägg därtill en myrfobi som fick benen att röra sig än snabbare, så kan ni kanske ana hur det gick. Jag vann. Magistern trodde först att jag hade fuskat, vilket jag absolut inte hade. I den chock som han befann sig i gav han mig plötsligt en trea i betyg. En positiv överraskning.

Sommaren har inte riktigt varit min favoritårstid som vuxen. Vet inte riktigt varför, men det är så mycket man förväntas njuta av och göra då. Man får dåligt samvete av att hänga på bibliotek och leta i arkiven. Men i år måste jag tillstå att sommaren lockar. Den svenska sommarens mystik och undflyende karaktär är ganska charmig. Eggstone har gjort årets sommarlåt efter 19 års frånvaro. En positiv överraskning. Precis som du. Over and out.