6 november 2017

Författare

Jag har gett ut tre böcker och den fjärde kommer vilken dag som helst från tryckeriet. Räknar vi dessutom med en skrift från universitetstiden som fick ISBN-nummer är vi uppe i fem. Det gör att jag enligt de flesta gängse definitioner kan kalla mig författare, låt vara att en del snobborganisationer anser att man ska ha gett ut minst två eller tre böcker som besitter litterära kvaliteter. Och vad som utgör litterär kvalitet avgör de själva. En form av litterär inavel alltså. Ett sätt att skapa en inhägnad exklusiv yrkesidentitet.

Men om vi bortser från de litterära sprätthökarna så är jag alltså författare. Ändå drar jag mig för att kalla mig det. Varför? Den enda rimliga förklaringen jag kan komma på är dåligt självförtroende. Trots att jag fått nästan enbart positiva läsarreaktioner för de böcker jag gett ut, så vet jag innerst inne att en riktig recensent skulle såga mig jäms med fotknölarna. Det finns en litterär elitism i Sverige där jag inte är i närheten av att hålla måttet. Och egentligen beror det inte på att jag är så värst mycket sämre än de förlagsanknutna. Det beror på att jag inte skriver tillräckligt märkvärdigt, inte tar upp de ämnen som just nu trendar. Jag borde förstås inte bry mig, men den där känslan av att vara i underläge finns där hela tiden och den kommer jag aldrig att bli kvitt. Det är bara att hoppas på att jag slipper recenseras av en riktig kritiker även denna gång.

Nu spelar en titel givetvis ingen roll egentligen. Men alltid retar det ju någon.

Och ju mer man skriver desto mer blir det en livsstil. Att dra sig undan till en skrivarlya eller en stuga i ödemarken är förstås ytterst få förunnat. Jag har inte ens ett eget rum där jag sitter och skriver. Har man familj med barn fungerar inte livet på det sättet. Familjens behov kommer alltid först. Så man får helt enkelt passa på att skriva när tillvaron råkar ge utrymme, vilket oftast betyder sena kvällar och nätter. Glöm den stereotypa bilden av författaren som sitter ostörd på sitt rum och blickar ut över ett romantiskt landskap. Jag har till och med skrivit böcker på Vattenpalatset i tropisk fuktig värme omgiven av exalterade ungar skränande som vore de på ett lekland. Så jag kan skriva i princip var som helst och när som helst.

Inga kommentarer: