Trevlig rockafton i Blomstermåla

evelyne

Tiden är knapp och dyrbar men ska i korthet ge mitt intryck av rockaftonen som gick av stapeln i Blomstermåla i helgen.

Evenemanget lockade runt 500 personer och det får man i dessa dagar betrakta som en stor succé. Publiken var ganska vuxen med allt vad det innebär, men även några mellan tjugo och trettio hade hittat dit. Det känns ju lite weird när man möter gamla skolkamrater och inser att nej vi är inte så unga längre, en känsla som förstärktes såväl när jag stöp i säng klockan 4 som dagen därpå. Detta utan mer alkohol än ett par burköl i blodet.

Först ut var The Stäbs från Oskarshamn. Att gå ut som första band inför en publik som kanske väntar mest på mönsteråsbanden är inte så tacksamt kanske. Men det var energi och frustration  som kanaliserades utmärkt via en ljudinställning som borde ha justerats något mot det mindre grötiga. Inte nyansernas mästare alltså, men jag tyckte ändå om det jag hörde. Lite stämsång också ibland, vilket kanske inte är så vanligt inom den här sortens rock i gränslandet mot punk. Bra start på kvällen.

Sedan följde mönsteråsbandet evelyne. Det var deras första spelning ihop och den överträffade i alla fall mina förväntningar. I studion låter de ju utmärkt, men jag hade tonat ner förväntningarna. De här grabbarna förtjänar mer än en hype. De lät hur som helst tyngre än på studioinspelningarna vilket var väntat. En del av nyanserna och dynamiken gick förstås förlorade men det kompenserades av energi och scenshow. Den nya låten satt kanske inte optimalt, men de andra fyra var en riktigt stor upplevelse att höra faktiskt. Inte ofta man hör ett band så tight i en premiärspelning. evelyne får skriva fler låtar nu bara så vi får höra en längre spelning vid tillfälle.

Avslutningsvis The Quill som verkligen agerade som de proffs de är. Men inte proffs i den meningen att de saknar känsla. Det här var en strålande timmes hårdrock av högsta klass. Samspelta samtidigt som de var och en för sig är oerhört skickliga. Christian Carlsson låter exempelvis som en hel gitarrorkester. Hoppas alla på plats förstod att det här var jäkligt bra. Av publikens engagemang att döma insåg dom det.

Evenemanget som sådant höll ihop fint. Kanske borde man ha haft ytterligare någon i garderoben när alla skulle ut dock. De som jobbade gjorde det väldigt bra men en till hade behövts. Men det fixar man till nästa gång. Att bussen blev rejält försenad kan inte arrangören lastas för. Som helhet var det en riktigt kul afton med en publik som skötte sig utan bråk eller andra stökigheter. Att sedan alla band skriker "Hallå Blomstermåla. Har ni det bra?" får man leva med. Blomstermåla är ändå Blomstermåla. Lite udda alltså.