20 februari 2018

Arrogans och flyt

Kom ihåg att skolan är vår! Vi är kommunen. Skolchefen är bara vår tjänsteman. Inte över oss. Han ska betjäna oss. Det ligger i tjänstemannabegreppet. Hoppas vi köper ut honom så fort som möjligt.

Vi som är föräldrar till barn med särskilda behov har mycket att tampas emot. Satt så sent som idag med två chefer i skolans värld mitt emot. Visst, en liten del handlade om hur skolsituationen ska förbättras, men huvudparten gick egentligen ut på att jag ska förhindras skriva mejl till lärare och ha en dialog om viktiga saker som har med ämnet, läxor, skolmaterial etc att göra. Lärare tycker det är otäckt ha dialog med föräldrar för vi föräldrar kan ju råka vara missnöjda ibland. Ja herregud!

Men där körde dom huvudet in i väggen. Det var ärligt talat bland det fräckaste jag har mött från en skola. Jag kommer självklart fortsätta kommunicera med skolans personal precis som jag själv vill. Vad trodde dom egentligen. Tror dom valde fel person att jävlas med. Den sidan av Mönsterås man helst hade velat slippa, men måste stångas emot. Tyvärr. Maktfullkomligheten. Murarna. Försvaren. Låtsasorden. Fegheten. Undfallenheten. Men är med i olika nätverk med föräldrar i samma situation, så vet att vi inte är ensamma. Men ibland baxnar man över den frapperande fräckhet som visas från kommunens sida. Mönsterås dåliga rykte på detta område är tyvärr helt i linje med verkligheten. Kommer inför sommarlovet att se till att detta belyses i media. Bra om kommunens hot att tysta mig kommer fram i ljuset. Kommer själv att intensifiera skrivandet på bloggen om skolsituationen igen. Skolan valde konfrontationens väg. Inte jag. Men jag kommer att offenligt och med knivskarp precision belysa flera aspekter av hur barn med särskilda behov slarvas bort på dagens skola.

Annars går det mesta bra nu. Har flyt på jobbet, föredragen lockar folk och boken säljer. Sedan kan jag vara trött av andra skäl, men känner mig kreativ och möter så många trevliga människor när jag är ute som väl väger upp det andra. Där får man ny energi.

Med åren lär man sig prioritera. Den tid man har på jorden är trots allt begränsad. Vad vill jag hinna få gjort? Vilka avtryck vill jag sätta? Det jag skriver kommer att stanna kvar.

Det jag tyvärr inte hinner med som jag vill är musiken. Känslan av att det inte kommer så mycket ny spännande musik kanske är fel. Möjligen är det jag som inte hinner leta som förr. Så lyssnar mest på musik jag gillat sedan länge. Sällan jag får rysningar av ny musik på skiva. Sarah Klang är duktig, men inte nyskapande. Men här en riktigt bra låt i alla fall.


Synd att punkmusiken ofta är så trist rent musikalisk, för i sin attityd kan den ibland ge en del. Thåström har i alla fall aldrig vikt ner sig, även om hans skivor numera mest maler på tämligen  ointressanta. Morrissey är inte heller där han var förr. Mest bittra utfall och fyrkantiga utspel. Jag saknar hans briljans från förr. 


Inga kommentarer: