Att få för sig saker...

Vi lever i en tid där människor får för sig saker. Klara fakta visar exempelvis att Mönsterås aldrig har varit en tryggare plats att leva på i ett historiskt perspektiv. Ändå går många omkring och känner sig otrygga och rädda. Den här rädslan ska man ta på allvar, säger till och med ledande anständiga politiker. Fan heller. Paranoida strömningar ska bemötas med fakta och i de fall det inte hjälper medicinering.

Under några veckor har det kört omkring en vit skåpbil i Mönsterås. Folk har snackat. Tänk om det är en stöldliga. Man varnade till och med för skåpbilen i Mönsteråsgruppen på Facebook. Till slut ansåg sig väl ägaren av skåpbilen, en nyinflyttad invandrarfamilj som skaffat hus i Mönsterås, sig nödgad att träda fram i Mönsteråsgruppen och presentera sig. Jag citerar:

"Hälsningar från den mystiska vita skåpbilen med utländsk regplåt (England faktiskt) som väckte skräck i Mönsterås. En snart två barns familj inflyttad nyligen å håller på med storrenovering så hoppas alla Mönsteråsbor känner sig säkra nu."

Familjen har nu fått flera välkomsthälsningar och det trevliga Mönsterås har kommit fram. Men dessförinnan. Människor får för sig så mycket. Och det här är allvarligare än man först kan tro. Det påminner om 1600-talets häxjakt där fantasier och lögner kunde sprida sig snabbt och orsaka människor stort lidande. I grund och botten är det samma psykologiska fenomen nu. Rädslan för det annorlunda, det som anses kunna hota den egna livsvärlden.

Jag har upplevt det även i mitt eget liv. Folk skvallrar och får för sig saker som är oerhört långt från sanningen. Och det kan egentligen handla om precis vad som helst. Människor tror att jag har gjort si eller så. Folk tror jag har något emot dom. Människor tycker jag är egocentrisk, trots att jag de senaste åren systematiskt skrivit om andra, såväl lokala författare och musiker som idrottslag. Kanske är det faktiskt tid för mig att tänka lite på mig själv också.

Det slarviga förfarandet med sanningen har snart gått så långt att skolan måste införa en särskild kurs i källkritik som återkommer varje år, samtidigt som attityden måste genomsyra all undersvisning. Annars har vi snart ett samhälle där alla lever i olika verkligheter och får för sig saker om allt och alla. Då är mardrömmen en verklighet. Delvis är den redan här.