Vårfredag...

Nä, jag har redan skrivit så mycket tidigare i veckan att jag ska hålla mig kort. Förr hade jag alltid något att skriva om, men nu kanaliserar jag det mer i böcker. Det blir mer genomtänkt och välskrivet. Blogginlägg är skisser och lösa tankar.

Våren är i alla fall här. När jag var yngre var våren en orolig tid. Många konstiga helgdagar höll biblioteken nyckfullt stängda. Och så närmade sig det otäcka sommarlovet med hast. Skolan, hur bedrövlig den än kunde vara, var ju min trygghet. Ju äldre jag blev, ju mindre uppskattade jag loven. Hösten är min melodi. Eller som Karlfeldt skrev:

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Numera har jag inga problem med att fylla tiden. Tvärtom så räcker den inte till. Sover 5-6 timmar per natt och det är på gränsen.

En av barndomens lekplatser mellan Pionjärgatan och Hagagatan.

Snart EU-val och människors inställning i abortfrågan, som är en djup etisk fråga och inte alls så svart eller vit som den nu framställs, skall alltså avgöra vad jag ska rösta på? Har lite svårt att se kopplingen till de utmaningar EU står inför. Synd när mediadrev och enfrågefixering tar över EU-debatten. För mig blir miljöfrågor, demokratifrågor (hur hanterar man länder som Ungern och Polen) och kampen mot terrorism avgörande.

Veckans sånger så. Morrissey kom idag med sin nya skiva som är en samling med covers. Den är bättre än förväntat och jag har redan tidigare presenterat ett par singlar från skivan. Ikväll presenterar jag ett par sånger till. Morrissey skiter förstås högaktningsfullt i alla anklagelser om rasism genom att sjunga Bob Dylans sång Only a pawn in their game om den afroamerikanske människorättsaktivisten Medgar Evers som mördades av en medlem av Ku Klux Klan. Finfin tolkning. Och det är i de mest melodiösa sångerna han kommer mest till sin rätt. Förutom Dylans låt, här Days of decision (Phil Ochs) och Don´t interrupt the sorrow (Joni Mitchell).