Jag hade precis skrivit ett meddelande på Twitter som väntade på att skickas iväg. Det löd: "Krokstorp besegrade Mönsterås med 3-1." Just då i matchens sista minut reducerade Mönsterås och jag bytte ut ettan mot en tvåa. Men nu hade Krokstorp av någon anledning bara en matchboll, så det tog förskräckligt lång tid varje gång bollen sköts ut i skogen eller på ängen. Således hade domaren lagt till ganska många minuter, vilket gav Mönsterås tid, så pass mycket tid att man kunde få in kvitteringen i matchens sista spark i minut 95. En mirakulös poäng var bärgad.
Mönsterås kom till spel utan två nyckelspelare - Hauge i backlinjen och Milad på mitten. Ändå hade vi så pass starkt lag på planen att jag vågade tro på seger.
Men det var hemmalaget som började matchen bäst i ett högt tempo och med fina anfallskombinationer. Och varje gång Mönsterås gick till anfall så lyckades man backa hem så att det blev nästan omöjligt att tråckla sig igenom.
Krokstorp skapade den första farligheten där Mönsterås målvakt Anton Skedebäck tvingades till en fin räddning. Mönsterås hade svårt att få ordning på spelet och Krokstorp vann nästan varenda närkamp vilket också öppnade upp för flera flygande anfall.
Helt logiskt så kunde Krokstorp dundra in ledningsmålet efter en dryg kvart genom den duktige Eric Bengtsson. Han fick dessvärre stå ganska ostörd i straffområdet.
Efter en halvtimma kom tvåan. Samme Eric Bengtsson kom fri med målvakten och satte säkert bollen i nät.
Bara någon minut senare så lyckades emellertid Valon Seferi reducera för Mönsterås (jag trodde det var Adnan, men tydligen inte). Tror han fick en nickskarv framför fötterna och sedan var det bara att placera in bollen.
Men det här var Krokstorps halvlek. Några minuter senare gjorde Warsame Dirie 3-1 efter svagt försvarsspel.
Mönsterås tog sedan över lite de sista minuterna och fick ett par bra chanser. Men först tog bollen i stolpen och vid andra chansen hade man öppet mål men sköt över. 3-1 till Krokstorp i halvtid var inte annat än rättvist.
Mönsterås började andra halvlek något bättre, men Krokstorp kämpade som om det gällde livet och inte tre poäng. Mönsterås saknade en härförare på mitten och hade förtvivlat svårt att komma fram till de där riktigt heta chanserna.
Istället började matchen spåra ut med närkamper som skapade irritation. Det blev mycket tjafs och gnäll, inte minst från Mönsterås spelare (dock inte alla) som pga underläget var allra surast. Någon måste stävja det där. Mönsterås och Krokstorp toppar ligan för gula kort och det är inget att vara stolt över eftersom många kort beror på tjafs med domarna för Mönsterås vidkommande. Att visa humör och engagemang är en sak, men att skräna på domaren leder ingenstans. Ikväll gjorde inget av laget något för att förbättra sina positioner i kortligan. Totalt sju gula och ett rött kort ikväll.
Med 10 minuter kvar av matchen fanns egentligen ingenting som tydde på att Mönsterås skulle kunna stjäla med sig en poäng ikväll. Men i matchens sista ordinarie minut lyckades i alla fall Valon göra 2-3 och jag kunde inte tro annat än att det var ett tröstmål.
Men så var det ju det där med att det inte fanns några reservbollar. Varje gång bollen for ut i skog och på äng gick tiden. Så domaren hade helt korrekt lagt till många minuter. Mönsterås sköt desperat bollar mot Krokstorps straffområde och så...mirakulöst nog...i matchens sista sekund damp bollen ner hos Adnan Smajic. Hans skott var inte särskilt märkvärdigt och såg ut att landa i målvaktens famn, men på något konstigt sätt fumlade han in den i mål. 3-3.
Antar att Krokstorp gjorde sin bästa match för säsongen. Det är obegripligt hur detta lag kan ligga näst sist i tabellen. Mönsterås kom inte upp i normal standard och hamnade i frustration. Men lagmoralen kan man ju inte klaga på. Precis som när man räddade en poäng nere i Rockneby, så kämpade man in i det sista. Och ikväll får vi vara glada för en poäng. Det var i alla fall sjätte matchen i rad utan förlust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar