Fredagens extra tankar

I Mönsterås är det i väldigt hög grad antingen eller som gäller. Framför man någon form av kritik mot sin hemkommun så betraktas man tämligen omgående som illojal, trots att man i övrigt till 90% enbart har positiva saker att säga om sin hembygd. Men det är antingen eller som gäller. För eller emot.

Så även på riksnivå. Nåde den som menar att flygtrafiken bör minska, men råkar flyga själv någon gång. Och stackars den sate som menar att det kan vara bra att äta mer grönsaker men ändå äter kött. När vi ändå är på gång kan vi ju kölhala den som menar att minderåriga inte ska dricka alkohol men som själv i egenskap av myndig vuxen tar sig ett par glas ibland. Och värst är det nog för den som vill ha en generös flyktingpolitik, men bor i ett helsvenskt bostadsområde. Så där är det på område efter område. Har man en åsikt så måste man tydligen vara en ideologisk fanatiker för att vara trovärdig och inte en hycklare. Men så fungerar det givetvis inte. Man kan mycket väl ha en stark åsikt, men ändå tvingas kompromissa. Världen är hyfsat komplicerad, men i Sverige blir den sällan nyanserad.

Låt oss snabbt betrakta fallet med den för mig tidigare helt okände rapparen som nu står åtalad för misshandel i Stockholm. Nu ska man plötsligt ta ställning mellan offret och den åtalade. Det behöver man inte alls. Offret är ju tveklöst en förvirrad bråkstake som muckade gräl med rapparen, varvid rapparen till slut blev förbannad, fick nog och gick över gränsen för rimligt självförsvar. Var är förresten alla sk Sverigevänner nu när Donald Trump försökt lägga sig i svenskt rättsväsende. De borde ju rasa mot presidenten och stå upp för Sverige. Det är mystiskt tyst. Det kan väl inte vara så att de är mer vän med president av främmande makt än hemlandet?

Ska även i all korthet försöka sammanfatta mina erfarenheter från omgivningen sedan jag meddelade att jag var deprimerad. Vården skötte sig exemplariskt. Fick snabbt en tid. Läkarsamtal, uppföljning, enkel ofarlig medicin (sertralin) och två samtal hos en kurator (hade fått fler om jag velat). Mer kan man inte begära. Däremot har det varit svårare att förmedla till omgivningen vad det får för konsekvenser. En del förstår förstås. De kanske har egna erfarenheter eller är pålästa. Men en del går på som vanligt. ”Kan du göra det här och det här och det här”. Sanningen är att det är svårt att få energi till de mest simpla saker som att raka sig, gå med sopor eller umgås med människor. Man vill helst vara för sig själv.

En del förväxlar snällhet med svaghet. Gör inte det. I min ungdom var jag pacifist och vapenvägrare. Det var naivt. Det är väl det snällaste jag kan säga om det. Men det fungerar inte. På en del biter bara ett stridsdugligt försvar och ett svar som helt står i proportion till attacken.

Är ju snart helg så får bjuda på ett par Mönsteråsbilder från gamla Sjögatan, numera Sjötorgsvägen, när det fanns en tvättbar och en del sjöbodar där.