Viktchocken

När jag ställde mig på vågen i morse så var det en i det närmaste chockerande upplevelse. Nog för att jag har slarvat betänkligt de senaste två åren med chips och för stora portioner, men att jag skulle väga 35 kilo mer än för några år sedan då jag lyckades med en rejäl viktnedgång, ja det kunde jag inte tro. Det jag misslyckades med då var att etablera mig där nere kring 80 kilo där jag faktiskt hade landat. Det har blivit för mycket tröstätande. Men, men det är bara att göra om jobbet. Och som vanligt följer jag inga expertråd och kommer definitivt inte köpa några bantningsmedel. Min strategi är som följer:

1. Det första jag gör är alltså att inte följa alla råd i tidningarna, där så gott som alla går ut på att man kan fortsätta att äta som vanligt och ändå gå ner i vikt. Det kan man absolut inte. Allt handlar om hur många kalorier som kommer in och hur många som förbränns.

2. Sedan gör jag upp en plan hur jag ska äta och röra på mig. Det gäller att alltid ha bra mat och mellanmål på nära håll, annars trillar man snart dit och tar tag i närmaste chipspåse istället. Så jag har bunkrat upp med diverse frukt och fettsnåla proteingeggamojjor.

3. Rent mentalt måste jag lära mig att vara hungrig. Som jag antydde finns det inga genvägar. Är man van att vräka i sig så kommer man att känna sig hungrig och sugen på allt möjligt. Det lidandet måste man lära sig att hantera.

Men nåja, nu är jag igång. Minst två kilo i veckan är planen, i alla fall de första 20 kilona. Sedan kan det gå lite långsammare givetvis.