Kulturfrågan

I måndags skrev jag in mig som arbetslös igen, men har redan gjort två föreläsningsjobb. Roligt att hålla igång lite. Nå, bara att börja söka jobb. Mitt engagemang i hembygdsföreningen blir nu bara ideellt, men det blir nog bra det också. På ett sätt mer avslappnat.

Och bilen gick igenom besiktningen. Haft samma sedan 2011 utan problem.

Nya Mönsteråsalmanackan har kommit. Antar att den kommer att säljas på Konsum.

Har funderat på lite olika linjer i kulturfrågan:

För det första har vi det vi kan kalla för "den fascistoida linjen". Där ska stat och kommun bara stötta gammeldags begriplipa konstuttryck som alla förstår. Det får liksom inte vara för knepigt, inte kräva något av betraktaren, läsaren, lyssnaren. Så det blir bara vackra naturmotiv, röda stugor och skvalmusik. Den kultur som bryter mot detta eller på något sätt kritiserar nationen eller det styrande partiet ska motarbetas eller rent av förbjudas. SD har tydliga tendenser åt det här hållet.

För det andra har vi "vänsterflummismen". Den representerar en mer finkulturell hållning, men från vänster. Konst och litteratur ska vara så knepig och obegriplig som möjligt är. Den får gärna handla om mensblod, Jesus som bög, nakna oproportionerliga kvinnokroppar så långt bort från klassisk skönhet som möjligt. Litteraturen ska vara näst in till oläslig. Perspektivet ska vara aggressivt feministiskt eller ha ett klassperspektiv. Ju mer provokativt, desto bättre.

För det tredje har vi den "borgerliga finkulturen", med en lätt fisförnäm touch. Här kan det för all del vara begripligt, men med extremt höga krav på att det ska vara estetiskt fulländat och högtravande. Även här drar man upp en tydlig skiljelinje mellan finkultur och skräpkultur. Men den är inte lika populistisk som den fascistoida linjen och vill inte heller förbjuda skäpkulturen. Tvärtom behöver man den som en kontrast som man kan distansera sig ifrån. Kulturen är alltså intimt förknippad med den egna livsstilen och statusen.

För det fjärde har vi "statspartikulturen", dvs den Socialdemokratiskt påbjudna. Där finns inga givna estetsiska krav. Det viktiga är att den är uppbygglig i socialdemokratisk anda och bidrar till att bygga folkhemmet eller dess efterträdare. Den ska kritisera gamla klasstrukturer och uppvisa en progressiv kraft, dock utan vänsterflummismens ovårdade aggresivitet. Grått. Betong. Eller i bästa fall Vilse i pannkakan.

Det var de två senare attityderna som ville ta bort B. Wahlströms ungdomsböcker från biblioteken när jag var barn. Hur som helst, inte konstigt om man vill vara så fri som möjligt är.

Imorgon är det fredag. Då kommer evelynes nya EP. det ser Mönsteråsbloggen fram emot!