20 november 2019

Socialen - det sista tabut

Om någon undrar varför jag skriver öppet om socialtjänsten så har jag fyra enkla argument.
1. En myndighet ska granskas och i fall som dessa råder sekretess vilket försvårar medias granskning. Då får vi privatpersoner ta vårt ansvar.
2. Vår dotter är en underbar tjej som pga sin diagnos och myndighetens okunskap och inkompetens drabbats dubbelt upp. Hon förtjänar upprättelse.
3. Vi är jäkligt bra föräldrar men har inga ambitioner att bli perfekta. Det räcker med att vara bra. Egentligen ska man till och med kunna vara tämligen medioker och slippa socialtjänsten. Det måste bli ett stopp på hetsjakten mot alla föräldrar som älskar sina ungar och gör så gott dom kan med sina fel och brister. Samhället äger inte barnen. Men socialen har inte ens mäktat med en ursäkt för det stora övergrepp de utsatte vår familj för för 5-6 år sedan.

4. Socialen vill inte att man ska skriva öppet om sånt här. Det ska fortfarande vara något som människor ska skämmas för, när det i själva verket ofta är dom som borde skämmas. Socialen är det sista tabut och det ska bekämpas. Hur många har de räddat? Hur många har de förstört? Tänker på den 14-åriga gravida flickan som råkat ut för tvångsgifte och där socialen i Mönsterås placerade henne hos svärföräldrarna. Går ju liksom inte att hitta mycket tydligare flagrant tjänstefel. Exempelvis.

Inga kommentarer: