31 december 2019

Gott Nytt År!

Ännu ett år. Historien bryr sig varken om år, decennium eller århundraden. Tiden delas in i andra mer eller mindre lämpliga epoker som beror på helt andra faktorer. Så kan man också dela in ett liv i olika faser som definitivt sällan följer åren. Men en sak är säker. Krämporna blev fler 2019 (läs artros). Värken kan jag stå ut med utan några större problem. Har man haft tandvärk eller njursten är artros ett myggstick.

I dessa iskalla dagar finns det väl bara en låt som passar bäst – Mental istid med Ebba Grön. Den trend vi ser i dagens samhälle där känslor, hitte på och subjektiva upplevelser väger tyngre än fakta är alarmerande. Människor synes gå på vad som helst utan minsta källkritisk granskning. Det värsta är att det finns politiska partier som bygger hela sin framgång på dessa myter och skrönor om verkligheten. Ytterst allvarligt.

Det mest plumpa jag mött under året är alla hånfulla utlåtanden mot Greta Thunberg. Dels har hon rätt i sakfrågan och all kritik bottnar egentligen i att folk inte vill ändra just den livsstil som förstör klimatet. Men det värsta är hånet mot henne som människa. Som pappa till en Aspergare känner man igen så mycket och man känner bara förakt mot dom som kommenterar. Hånet mot Greta går hand i hand med den högervind vi nu ser blåsa. Inskränkthet, rasism, nationalism och en faktaresistens gränsande till masspykos.

Tyvärr har jag tröstätit ganska mycket pga livets bekymmer som har pressat mig och familjen hårt några år. Ytterst få har svårt att leva sig in i hur en depression känns och det kan man inte heller begära. Livet fungerar helt enkelt inte på den vanliga nivån då. Och allt upplevs som krav.

En del hävdar att alkoholism är en sjukdom. Somliga blir riktigt arga om man påstår att så inte är fallet. Man vill inte skuldbelägga. Men ALLA de fall jag sett av alkoholism har haft sitt ursprung i ledsamma, tragiska livsomständigheter. En skilsmässa. Sjukdom. Andra sorgliga händelser. Det kan säkert finnas viss genetisk bakgrund i vissa fall, men sjukdom. Nix. Det är val man gör när man inte riktigt orkar med livet. Jag har bara haft tur som gjort andra val, som att tröstäta istället för att tröstsupa. Och det är ingen sjukdom att tröstäta, det är mitt irrationella val under depression. Så nu måste jag börja en ny viktnedgång.

Annars blev året rent yrkesmässigt bra. Fick Rosstipendiet. Och så blev det en ny bok och många föredrag på olika teman. Däremot blev min kommande historiska bok inte alls färdig som jag tänkt mig. Tyvärr. Men den är på väg. Målsättningen är att ge ut den före sommaren. Sedan nästa deckare före jul. 


Men jobbet tog slut i november. Trist men begripligt. En förening kan inte i egen kraft betala arbetskraft. Men det blev 10 bra år.

Nyårslöften då? Det ska man inte vara rädd att ge. Under många år har jag gett för mycket till andra. Man får sällan något tillbaka. Man förblir en fluglort. Till slut blir man bara utmattad. Tömd på energi. 2020 ska jag bara satsa på mina egna projekt hur illa det än kan låta.

GOTT NYTT ÅR på er!


Inga kommentarer: