Frispråkig fredag...

Jag föddes på en fredag, men eftersom jag inte tror på dagmystik så betyder det inget för mig, mer än ren kuriosafakta. Men jag gillar fredagar. Inte så mycket för att arbetsveckan är slut, för arbete har alltid varit något jag trivts med, och jag jobbar väl lika mycket på fredagskvällen som alla andra kvällar. Men fredagen har en skön känsla ändå. Den judiska sabbaten inleds på fredagskvällen och pågår ungefär ett dygn. Det är ett dygn att begrunda Gud, sitt liv och världen. Eller så väljer man söndagen.

Men mot bakgrund av de straff jag fått sista tiden för att jag var frispråkig på sociala medier så kommer jag att göra fredagsinläggen särskilt frispråkiga. Det är en markering mot inskränkthet och intolerans.

Veckan har varit bra. Har jobbat en del i hemmet och med kommande bok. Och så fick jag Vitsippspriset, vilket gjorde mig genuint glad. Ett pris är en uppmuntran att fortsätta med sitt arbete, utveckla det och göra det ännu bättre. Ett pris får inte innebära att man slår sig till ro och är bara nöjd.

Såg att hembygdsföreningen söker ideella krafter som vill arbeta för dom via Kommunkollen. Det kan man förstås göra. Jag har tjatat om det länge. Att det behövs fler som vill jobba. Men man börjar i fel ände. Innan man annonserar bör man ta itu med den repressiva styrelsekulturen. Man kan liksom inte ena veckan ta ifrån en medlem nyckel och arbetsuppgifter för att han varit frispråkig i sociala medier, för att nästa vecka söka nya arbetare. Då borde man ha lagt till i annonsen: "Jobbar du för oss ska du inte skriva öppet om vad du tycker om oss i sociala media". 

Corona orkar jag inte skriva om mer. Vi som redan från början var kritiska till den svenska strategin betraktades mer eller mindre som amatörmässiga tokstollar. Nu när alla kan se dödstalen, så har kritiken tystnat och media har sent om sider börjat få en mer kritiskt granskande ton. Men med den strategi ledarskapet valde så må var och en försöka klara sig själv. Problemet är att de äldre inte alltid kan det då de är beroende av andra. Så det slår hemskt orättvist. Som historiker får jag väl lov att säga att hade man lärt något av historien så hade man nog valt en annan väg, även om globaliseringen och den geografiska rörligheten innebär nya faktorer.

Igår ringde det ett par människor och ville diskutera historiska frågor. Det piggade upp mig. 

Kommunen har planer på att göra om hamnplanen med nya hus och allt möjligt. Ja, mycket värre än det är nu kan det knappast bli. Hoppas man kan ta bort den hemska plåtladan också. Men hamnkranen måste bevaras. Tyvärr både flyttade man och rev det gamla godsmagasinet för några år sedan i två omgångar. 

Ett av de kvarter jag älskar i Mönsterås. Pionjärområdet.

Därmed tar jag helg med veckans låt.