Gymnasieskolornas stängning drabbar vissa ungdomar

Att äldre har drabbats hårt av farsoten, det vet vi. Tidningarna skriver om det varje dag. Däremot skrivs det inte en rad om alla de ungdomar som av olika anledningar har haft svårt att klara distansundervisningen på gymnasienivå.

Sverige ville inte stänga ner särskilt mycket, men gymnasieskolor och universitet valde man ut. Plötsligt skulle de studera på distans. Och det var kanske ett bra beslut från ett smittoperspektiv. Men det var definitivt inte bra för många ungdomar med diagnoser. Det är ofta människor som är i behov av rutiner och den sociala trygghet som skolan ger. När man så plötsligt ska vara hemma faller allt. Skolorna har säkert gjort allt de kan, men distansstudier gynnar endast supermotiverade elever med disciplin, inte dem som behöver ett stöttande nätverk av närvarande elever och lärare.

Många av de här ungdomarna är mycket duktiga och kommer till sin rätt när de får tydliga direktiv och slipper stress. Däremot fungerar det sällan med muntliga instruktioner. Svart på vitt ska det vara och inte hot om att det inte godkänns om det inte lämnas in exakt si och så eller då och då. Aspergare, exempelvis, har ibland en helt egen tidsuppfattning.

Hoppas vid Gud att de får gå i skolan som vanligt nästa termin. De som överhuvudtaget tog sig igenom de här diskvalificerande distansstudierna.