30 december 2020

Nu vänder vi blad...

Vid årets slut brukar Mönsteråsbloggen ha för vana att se tillbaka på det gångna året. Men i år är vi frestade att träda tillbaka och avstå från denna tradition. Eller vi och vi. Nu lät det som om vi är en redaktion, men det är förstås bara jag som skriver här. I det avseendet påminner den om en och annan skrift.

Som historiker är det också frestande att blicka bakåt. Det sitter liksom i ryggmärgen. Men nej...ibland är det bättre att tränga tillbaka instinkterna och stålsätta sig.

Vill man ändå drista sig till att beskriva året räcker det med "det var inte roligt". Utfryst av hembygdsföreningens styrelse för att jag vågade framföra åsikter. En elak pandemi som skördat dödsoffer och påverkat alla aktiviteter. Låt vara att isolering är mitt normaltillstånd. Gikt i stortån och tandvärk.

Nej, jag tycker att vi gör som Konungen sa, vänder blad och går vidare. Med huvudet högt och blicken klar med sikte på nästa år. Det finns ändå mycket att vara tacksam för. Livet i sig är ganska trevligt trots alla plågor och bekymmer. "Var dag har nog av sin egen plåga", som en annan Konung en gång sa. Så varför bekymra sig för morgondagen.

Vad är då den största lärdomen av året? Att "järn skärper järn", som det står i skriften. Genom att samtala, diskutera och låta olika åsikter mötas och brytas så utvecklas en verksamhet. Revirtänkande leder till stagnation och en långsam kvävningsdöd. 

Nästa år blir det först en liten skrift som jag skrivit på uppdrag. Sedan ska jag skriva färdigt en Mönsteråshistorik. Varför då, undrar vän av ordning? Har vi inte redan en sockenbok? Jo då. Men:

1. Sedan sockenboken kom 1963 har det kommit en hel del ny forskning om bygden. Vi har alltså ett helt nytt forskningsläge.
2. I sockenboken dominerar vissa teman, medan andra lyser helt med sin frånvaro.
3. Kvinnor och barn är nästan helt osynliggjorda. Jag tror inte att de kvinnor som omnämns utgör ens en procent av alla människor i boken. Av 14 utvalda personer som man anser betytt mycket för bygden är bara en kvinna, som exempel. Att utestänga 50% av befolkningen ger en halv historik, om ens det.
4. I sockenboken finns få levnadsöden som gör historien levande.
5. Sockenboken är på över 600 sidor. Med all respekt för det, så tror jag inte det fungerar så bra i vår tid om man vill sätta sig in i en bygds historia.

Så, det kommer en ny bok. Nästa år.

Och så deckaren "Bluesblod".

Mer behöver inte ordas om det. Vi avslutar genom att önska alla läsare ett Gott Nytt År! Det är en klyscha, men jag menar det.

Gösta Linderholm har dött. Tråkigt. Han är en av de största svenska spelemännen i modern tid. Här två exempel. Sedan ett par låtar från årets bästa skiva.







 

1 kommentar:

Bert sa...

Jodå, helt klart, Trubaduren Gösta Linderholm var en av de "största" svenska spelemännen "i modern tid". Hans låtar tillhör den finaste samlingen av den svenska visskatten.

Ytterligare en av de stora svenska spelmännen "i modern tid", dragspelsvirtuosen Roland Cedermark dog i förra veckan i en ålder av 82 år. Jag hade förmånen att få se RC uppträda live i Misterhults Hembygdspark för ca 10 år sedan, det musikgympapasset glömmer jag inte.