Vit jul...

Jul och det betyder att alla alkoholmoralister har vaknat. En vit jul beskrivs som en självklarhet. Annars är man en dålig människa och förälder. Någonstans inom mig ringer hyckleriklockorna väldigt högt. Argumentet är oftast att barn inte ska behöva få julen förstörd av berusade föräldrar. Det är förstås ett bra argument. Allt för många barn har ett helvete eftersom föräldrarna missbrukar, inte bara vid jul. Men ska barn behöva uppleva rökande föräldrar, bråkande föräldrar (utöver det vanliga), skvallrande föräldrar, rasistiska föräldrar, skilsmässande föräldrar, miljöförstörande föräldrar, frånvarande föräldrar, pryl- och pengatokiga föräldrar etc? Där hör man sällan samma moralistiska darr på stämman.

Det finns undersökningar som visar att barns värsta mardröm är att föräldrarna ska skilja sig. Jag minns själv när mina föräldrar skildes. Det var bokstavligen en katastrof. Det skadade mig då och saboterade också min framtida tilltro till tillitsfulla relationer. Fast eftersom så många skiljer sig, så är det förstås en sanning som inte får dryftas i det offentliga samtalet. Däremot är det ju så lätt att peka finger på en alkis eller en gubbe/tant som inte kan uppföra sig vid jul. 

Var gärna nykter vid jul, men var då också en rökfri, närvarande, trogen, förlåtande, medkännande förälder. 

För egen del blir det väl ett par julöl sett över hela julhelgen. Och ett par, tre glas vin i veckan som självmedicinering. Jag har inte betraktat mig som en sämre, svagare människa eller förälder för det. Efter tio år i en krigszon är det ganska lite så det kan jag leva med. Hellre det än äcklig psykofarmaka eller flummiga psykologsamtal där man ska sitta och gräva i själens avgrundsdjup.

Riktig berusning ger mig inget. Jag har inte varit full på 22 år, varken vid jul eller i övrigt. Det är totalt meningslöst att bli berusad. Så jag är nykterist, men inte absolutist. Jag har gjort mitt val med gott samvete inför Gud och människor.