Vad menar jag med att det behövs "en annan slags kamp" om SD hamnar i regeringsställning? Jag menar i första hand att man bygger upp en civil motståndsrörelse där exempelvis tjänstemän vägrar utföra SD-order, exempelvis som de gjort här och var i Skåne där SD eller SD-inspirerade M styrt. Man vägrar ta bort de böcker som SD vill ha bort från biblioteken, eller som den moderate rektorn...han vägrade införa förbud mot vissa klädedräkter på skolan då han ansåg att det stred mot grundlagen. Den typen av civilkurage och motstånd tänker jag mig så länge man håller sig på den nivån.
Det behövs också ett tydligt intellektuellt mostånd som inte är partipolitiskt bundet. Vi har så lätt att vänja oss. Det extrema har plötsligt blivit normaliserat när de etablerade partierna av ren skitnödighet tagit över det mesta av SD:s agenda. Där finns en viktig uppgift. SD lär ju knappast göra en statskupp, utan det blir de små stegens tyranni, inte minst inom lag och ordning, övervakning, kultursektorn och i människosyn. Kanske också i inställningen till Putins Ryssland där partiet är splittrat.
Skulle SD fatta beslut som i princip gör dem omöjliga att avsätta på demokratisk väg, eller att de likt Ungern tar över domstolar etc, ja då hamnar vi i ett helt annat läge där civilt motstånd knappast räcker. Må vi slippa se den dagen, men den mentala beredskapen måste finnas där.
Vårt lands demokrati ska försvaras. Det gäller på alla plan. Vi kan inte acceptera sharialagar, alternativa rättssamhällen, eller inskränkningar från SD i våra demokratiska fri- och rättigheter eller förvrängningar av våra demokratiska institutioner. På samma sätt som borgerligheten höll koll på smygsocialiseringen av Sverige under sosseeran, så måste vi nu ha koll på de fascistoida tendenserna i högerfieringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar