I år har Mönsteråsbloggen funnits i 15 år. Jag började skriva någon gång 2008, men klantade till det och råkade radera alla inlägg. De flesta fanns emellertid i datorn så jag kunde lägga ut dem direkt 2009 istället. Fokus har legat på historia, politik och annat dagsaktuellt och fotboll. Men verkligheten har förändrats och nu är det dags att ändra på bloggen.
1. Mönsterås GIF har inte längre något A-lag. Givetvis kan man inte tvinga spelare att spela för klubben, men nog är det anmärkningsvärt när orter som Timmernabben, Påskallavik och Ruda har lag. Dessutom säger många att GIF har en bra barn- och ungdomsverksamhet. Flytta upp ungdomarna då. Hellre sist i div 6 än inget lag alls. Men nu försvinner fotbollen från min bevakning. Är det något jag saknar så är det fotbollen.
2. Vidare är jag ytterst trött på politik i allmänhet och lokalpolitik i synnerhet. Jag slutar skriva om politik. Jag har alltid betraktat mig som partipolitiskt oberoende, men röstat ändå. På vad har skiftat. Men politik har blivit för frustrerande. Barometern/OT:s granskning av Anders Johansson var ett journalistiskt lågvattenmärke. Ja, inte granskningen i sig. Men man satte det under ett orimligt starkt förstoringsglas, man försökte skapa en skandal av något som bara var ett simpelt misstag. Värst var att man i det närmaste framställde Johansson som en människa som av ren girighet och egenintresse var positiv till satsningarna. Kritisk granskning övergick i försök att skapa drev. Jag är inte alltid överens med kommunalrådet, men ohederlig är han definitivt inte. Ska man granska något är det mer de hemliga samtal som skett mellan Alliansen och SD.
3. Återstår historia. Och hädanefter kommer bloggen enbart att fokusera på historia och andra små betraktelser över lokala fenomen.
Alla år där jag tvingats kämpa för min dotter och vår familj gentemot skolor och myndigheter har tagit ut sin rätt. Därtill kan läggas de senaste åren där jag blivit behandlad som en lort från den hembygdsförening (styrelsen) som jag gav allt under 10 år. I grund och botten handlade det om ett starkt revirtänkande och droppen blev väl när jag fick såväl Vitsippepriset som Rospriset och kommunens kulturpris. Mixen revirtänkande och jantelag skapar den värsta häxbrygden och riskerar att förgifta en hel idé och verksamhet.
Allt det där har gjort mig tämligen desillusionerad. Samtidigt har alla fantastiska möten med historieintresserade människor givit så mycket. Den energin tar jag nu med mig när bloggen fördjupar den historiska tematiken. Det handlar om att göra det bästa av det man har och samarbeta med prestigelösa människor som brinner för samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar