evelynes nya skiva - högoktanig rock med hunger, stil och integritet

 

Efter den magnifika debuten för 4 år sedan var förhoppningarna, med rätta, stora inför evelynes nya skivsläpp. Samtidigt finns det alltid en risk att ett band som söker en bredare publik förlorar sig själva i musikbranschens cyniska labyrint. Men alla musikälskare kan andas ut – evelyne har inte gått vilse utan fortsätter göra högoktanig rock som berör.

På den nya skivan Silver & illusioner visar evelyne upp både en rockigare och mjukare sida än på föregångaren. Det rockiga dominerar. Skivan har många raka melodiösa rocklåtar med ultracatchy refränger, alltid med eleganta riff och gitarrslingor stöttad av en tung men följsam rytmsektion. Lyssna på låtar som Stor, större du, Rum 238 och inte minst det inledande spåret Parasit. Låtar som tillhör svensk rocks elitserie.

Ibland sänker evelyne tempot något, som i den utsökta Canvas som i en normal värld borde spelas på radio varje dag. Just nu min favorit på skivan.

Som mjukast blir bandet i balladen Illusioner där bandet utan att skämmas slår an en lätt artig ton med akustiska gitarrer, pianoklink, körer och blinkande stjärnor. Jag ska inte säga inställsam, för det vore orättvist. evelyne klarar att göra det enkelt utan att det blir banalt. Och låten har en befriande avskalad ton som utmynnar i ett magnifikt crescendo med gåshudsvarning! Om nu svensk radio fick för sig att spela denna med viss regelbundenhet vore det en given hit och listetta.

Evelynes texter är som vanligt både abstrakta och raka, öppna för lyssnarens egna tolkningar. Tematiskt spänner de mellan psykisk ohälsa och den spröda lycka som söker sitt hopp i någons kärlek. Även i skivans mest vackra och harmoniska stunder finns det något bräckligt som förmedlar känslan att allt kan försvinna på ett ögonblick.

Ska man anmärka på något litet är det väl att det kan bli något allsångsliknande ”aaaaa” för mycket. Vill man hålla distansen till powerpop eller arenarock bör det i vart fall inte bli fler.

Nej, evelyne behöver inte skämmas för att man söker en större publik. Man gör det med hunger, stil och bevarad integritet. De förtjänar fler lyssnare.

Men det är många decennier sedan som Sveriges Radio hade program som Bommen och Rockdepartementet som släppte fram bra indieband i riksradioetern. Radiokanalernas musikproducenter framstår nu för tiden ofta som musikaliska analfabeter som ger folket musikaliska pek- och bilderböcker. Det är bara att hoppas att det finns en och annan med musikaliskt hjärta där ute som ger fler chansen att upptäcka evelyne. Med den nya plattan har bandet gjort sin del. Missa den inte! Svensk rock blir inte bättre än så här!