Grupparbeten - nej tack

Riktiga möten med människor i vardagslivet gör mig i regel lite småstressad. För att inte tala om hur obekväm jag är på kalas. Visserligen har alla föreläsningar under årens lopp vant mig vid människor och det är ingen fobi. Jag råkar bara vara introvert, vilket förstås inte matchar med samhällets extroverta norm.

Jag är något av en ensamvarg och trivs så. Bättre att ha några få vänner man kan lita på än flera ytliga kontakter. 

Det värsta jag visste i skolan var grupparbeten. Men vi skulle lära oss att samarbeta och bli sociala varelser. Däremot älskade jag när jag fick arbeta självständigt med egna projekt. Ska man samarbeta med flera är det alltid någon som spårar ut och inte gör sin del, så bättre sköta allt själv och därmed behålla kontrollen. Ett undantag är de gånger jag samarbetat med min gode vän Peter Danielsson. Den mannen kan man lita på till 100%.

Kloka arbetsgivare låter mig arbeta inom vida ramar mot målet. Det finns inget värre än chefer som hänger över axeln och ger direktiv och lägger sig i. Det förstör arbetsglädjen. Men en del har helt enkelt det sättet och andra har svårt att hantera självständiga medarbetare.

Nej, egna projekt ger mest och är de roligaste. Sedan kan det förstås uppstå situationer där man helt saknar kompetens och behöver ta in hjälp. Men det mesta går faktiskt att lära sig om man har tålamod. 

Det underliga är att jag i regel föredrar lagsporter som kräver just samarbete framför individuella idrottsgrenar. Kanske har det med den underbara känslan av att få hålla på ett lag, den delade glädjen vid vinst och den delade sorgen vid förlust.

Av alla de förströelser Gud har gett människan som tröst är fotboll och ishockey de främsta. Att för ett par timmar få släppa allt och bli en del av något större, ett vi, är mycket värt.

Däremot har min känsla för tid blivit sämre med åren. Boken om Mönsterås GIF har tagit mycket längre tid än vad jag har trott och dumt nog talat om för andra. Men det mesta är skrivet. Fast jag släpper inget förrän jag är helt nöjd.